Små funderingar mitt i lugnet
För er som undrar:
Jag fångade ingen fisk under helgen, det var helt enkelt inte säsong ännu - får vänta några veckor till. Men det var en trevlig utflykt ändå, trots kylan och fiskens frånvaro.
Just nu har jag många ungdomar i mina tankar, ungdomar som jag mer eller mindre träffar några gånger i veckan. På sistone har det mer och mer blivit min lägenhet som varit lokal för dessa spontana möten. Ungdomarna vet var jag bor - och jag öppnar alltid dörren. Jag är innerligt tacksam för ungdomar, och för förtroendet dom visar när de "våldgästar" mig.
Nu startar ju detta en hel del tankar hos mig. Vad ska dessa besök och relationer leda till? Som kristen finns alltid tanken kring att dessa ungdomar ska bli kristna med, men samtidigt upplever jag att detta med deras tro på Gud måste få vara sekundär. Just nu är det min tro som är viktigt, för det är den som - om jag förvaltar den rätt - kommer att vara en förutsättning för deras tro att ta sin början.
Därför är prioriterar jag inte att konvertera ungdomar till att bli kristna, utan till att se ungdomarna där dom är idag - och försöka skapa åt dom en miljö där de trivs i. Ungdomar idag behöver en plats där de kan slappna av och få vara sig själv (plötsligt frågar jag mig själv var min sådana plats är?). Kan mitt hem bli en sådan plats? Det är i alla fall en av min önskningar.
Att jag är kristen vet alla ungdomar som besöker mig. Jag hoppas - mitt i min otillräcklighet - att dessa besök ska ge ungdomarna något som finns kvar längre fram i livet. Därför möter dom inte en kille som bara pratar Gud när de kommer hem till mig, utan en kille som försöker se dom (och visserligen ibland nämner Gud). Jag tror nämligen inte att resultaten måste komma inom en månad, utan det kan gå år innan något händer. Men när Gud söker dessa ungdomar (för det kommer han att göra), det är då jag hoppas att något av det jag gjort (och sagt) får göra sig påmint för dom - och kanske då ligga till grund för helt livsavgörande beslut.
Men sådant återstår att se, just nu måste jag vara beredd på att se den som knackar på min dörr...
Jag tänkte såhär när jag läste detta:
Att det är ju kul när en/fler kommer o hälsar på, första gången.
Men i ditt fall, så började processen i deras liv, första gången, dom var o hälsade på dej.
Att dom kom tillbaka innebär egentligen att Gud lade ett frö i deras hjärtan, som har börjat växa.
Men bara för att det växer och dom kommer, så betyder inte det heller att du vid varje besök måste snacka om Gud. Fröet växer också bara genom att bara vara där,o hänga med dom.
Bara finnas där helt enkelt.
Men disskutioner är bara bra, och ett plus i leken av föret som växer.
Jag tror din plats, är ett sånt ställe redan, för annars skulle dom inte komma tillbaka till dej.
Förstår man vad jag skriver, eller missförstå mej rätt i detta, kanske man kan säga. ?!
Jag förstår vad du skriver. Jag är van vid värre exempel :)
Att prata Gud har sin tid, men att leva ut Gud har alltid sin tid. Ungdomar behöver SE kristna leva mer än vad de HÖR kristna prata.
Yes, you know it, I know it. everyone should know that! The youth need to see more than hear!
To live out the life, with God, its not only the youth who need to see it, everyone need to see it. Even the christians...they need to see it true each other.
Absolut, ALLA behöver se det. Verkligen.
