Hoppfull sorgsenhet

Kärleken är som vinden
Den blåser vart den vill
Som en lätt och behaglig bris
För att enbart vara stilla
Som en storm
Man kastas omkring
Som medvind
Som motvind
Viljan att spänna segel
Men når jag fram?
Stiltjen får mig att fundera
Alla har de ett gemensamt
Oavsett hur
Så kan aldrig vinden fångas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0