Filosofadam

Ibland räcker inte tiden riktigt till...

Och när tiden tryter så är verkar det alltid vara det viktigaste som blir bort-prioriterat. Som Gud. Och som disken från förra veckans kafferep med kompisarna.
Man önskar ibland att dygnet hade haft 48-timmar, men samtidigt när jag tänker på det så spelar det ingen roll. Tiden är konstant oavsett hur man vrider på den eller delar in den i timmar, dagar och månader. Tiden existerar endast i detta nu.

Att hinna med livet kan vara svårt, men vad är det egentligen vi ska hinna med? Och den tidlöse Guden som man försöker att lära känna men som ständigt är en relation man skjuter framåt - hur tänker han? Är det en synd att inte hinna med?

Förlåt mig Gud för att jag glömmer ta mig tid till dig. Men du har också sagt att allt jag gör för de minsta, det gör jag också för dig. Men ändå? Jag rår inte för att jag önskar att morgondagen inte skulle komma så snabbt.

Vad är tid i ett evighetsperspektiv?
Enbart en liten stund
Men en stund kan ju förändra allt
Livet består av tidens alla timmar
Men livet formas av ögonblicken

Tiden är en gåva att förvalta och jag ber om hjälp att lära mig förvalta den väl. Och jag tror att även tidens gåva är som de flesta andra gåvor - delar man med sig av den förmeras den.

Men nu har jag verkligen inte mer tid till att blogga. Och disken är fixad....