Tidens mysterium
Kan man resa tillbaka i tiden och förändra det förflutna?
Inte för att jag egentligen grubblar över denna fråga, men ikväll berördes frågan ytterst kort, och jag kunde inte låta bli att tänka vidare medan jag cyklade hem i natten. Jag tror inte att man kan färdas tillbaka i tiden. Och så här går mitt resonemang:
Om man ska kunna färdas igenom tid och rum, måste tiden vara något konstans, något beständigt. Dvs, tiden måste hela tiden existera. Dåtid, nutid och framtiden måste på samma gång finnas. Hur ska man annars kunna färdas till eller igenom tiden? Det uppenbara är ju att endast nuet är det som existerar, eller hur? Dåtiden har redan varit, och existerar per definition inte längre. Men om något inte längre existerar, finns ju där inget att resa tillbaka till - och för att kunna resa tillbaka behöver du resa genom något som existerar - men inte ens ögonblicket som precis skedde existerar, och din resa kan aldrig ta sig sin början.
Samma sak gäller ju framtiden: Om man nu skulle kunna färdas bakåt i tiden, borde man också kunna färdas framåt i tiden. Men om man inte kan färdas bakåt i tiden, så kan man heller inte färdas framåt. Antigen existerar både dåtid och framtid, eller så existerar ingetdera av dom. Och det uppenbara är ju att endast nutiden existerar. Dåtiden existerar endast i det perspektivet att det förflutna sätter spår i nuet, dvs dåtiden existerar i form av konsekvenser. Och framtiden existerar endast i form av möjligheter som kan mätas utifrån det förflutna. Men, allting som är och finns till, existerar och agerar i nuet. Därför tror jag att tidsresor är omöjliga - av den enkla anledningen att det i båda riktningarna inte finns något att resa till.
Vad tror du? Har jag missat någon aspekt? Förena dig gärna i mina filosofiska tankar om tiden :)
Roligt att du tänkte på detta.
Jag hade själv en kväll då jag tänkte på stunder som varit i sommar.
Men det är ju bara konsekvenser.
Skulle man kunna åka bakåt i tiden för att förändra något, borde man kunna åka framåt i tiden för att förändra.
Men jag tror inte heller på att kunna färdas i tiden. Vi existerar ju i nutid.
Om endast nutid existerar: hur kan då Gud se framtiden? Men om både dåtid och framtid finns samtidigt som nutiden så känns allt vansinnigt onödigt... Tidens konstans blir en fråga om Gudsbild för mig... does it make sense?
Jag håller iaf med dig. (Men jag undrar varför du tycker det är uppenbart att endast nutid existerar. För vem? Vad bygger du det (uppenbara?) antagandet på?)
Frågan är om Gud kan se framtiden? Finns det något där att ens se? Kanske Gud "ser" framtiden utifrån hans enorma förmåga att urskilja vad som kommer att ske - utifrån alla de oändliga faktorer som spelar in.
Gudsbilden jag ser i Bibeln tycker jag pekar mot en Gud som faktiskt inte vet exakt allting om framtiden. Det är en Gud som har förutbestämt vissa händelser (såsom försoningen), men inte fasställt hela historien. Och hur kan den fria viljan samverka i en världsbild där framtiden är bestämd?
Men sen kanske Gud är utanför tiden, och liksom ser allting i ett enda nu. Dvs Gudsnuet täcker en större yta av tiden, än vad vårt nu. I det avseendet kanske Gud faktiskt ser vad som sker framöver, utan att inverka på vår frihet?
Eller så är även Gud innesluten i tiden, men han är en sådan stor Gud att han ramar in tiden inuti tiden så att säga. För att förtydliga: Gud ser vad som sker i Andromedagalaxen NU, och vad som sker på jorden NU - och det är två nutider som har en enorm tidsskillnad. Men för Gud som blickar över båda, så överbryggas tidsskillnaden. Krångligt är det iaf att få ihop.
Jag har en bok hemma som handlar om Guds relation till tiden. Ska nog beta av den snart så jag får ngn ordning i ämnet :)
Bra svar. Jag håller på det första alternativet, trots att det inte alltid är populärt i alla kyrkotraditioner...
Den där enorma tidsskillnaden mellan andromedagalaxens nu och vårt nu tror jag inte finns. Nu är nu trots att klockan är något annat i Finland, att de i Finland ser den nya dagen nalkas innan vi. Man måste jämföra med utgångsläget liksom, och vi mäter ju tid i rörelse, förflyttning i förhållande till ett objekt... Om Gud ser vad som händer klockan åtta måste vi specifiera vilket klockan åtta vi menar. Tidsskillnad är en fråga om avstånd.
Jag tror inte att man förminskar Gud när man säger att han inte vet framtiden, snarare gör man honom mindre mänsklig och mer till Gud, eftersom jag då förutsätter att han vet konsekvenser av alla människors alla val, även de vi Inte gör. Han känner oss, så han vet förmodligen vilka val som är mer troliga och vilka som är osannolika... Men det blir i längden en ganska invecklad väv, och ganska mycket en fråga om att faktiskt ta ansvar för sitt liv och sina val.
Läs den där boken du, sen kan vi ju ta ett litet snack om det här... ;)
