Om vetande

Här kommer då den förutsagda fortsättningen på mitt inlägg "Om osannolikheten i att Gud existerar". Trevlig läsning önskar jag dig!

Dawkins citerar i sin bok en genetiker vid namn Jerry Coyne, och det citatet står även för Dawkins egna uppfattning.
"Varför anses Gud vara en förklaring till något? Så är det inte - det är en vägran att förklara, en axelrycking, ett "jag vet inte" utstyrt i andlighet och ritual."

Dawkins menar att Gud endast är en ursäkt till att inte vilja veta mer, och att teister väljer att kalla det för att tro. Det Dawkins säger är inte att allting går att förklara, utan att vi inte vet om alla förklaring och därför bör vi sträva emot att ständigt lära oss och veta mer.
Jag håller med Dawkins i att vi bör sträva efter kunskap. Men jag ser inget motsatsförhållande med det, och med att samtidigt tillskriva vissa saker för oförklariga - och låta de stanna så. Det första jag tänker på är att Dawkins och många andra sätter människan i en position av det existensiellas avgörande. Människans kunskap är det område vari allt existerar, och det övriga är enbart sådant som vi ännu ej nåt med vår kunskap. Så långt allt väl, men när då teister hävdar att Gud finns och att Gud till viss (eller stor) del är oförklarig och omöjlig att få full kunskap om, då menar Dawkins att detta är en undanflykt. Det verkar som om kunskapen är det högsta som existerar.
Varför är det svårt för ateister att acceptera "kunskapsluckor" som aldrig kan fyllas? Jag ser absolut inte att man genom att acceptera detta, skulle begå någon sorts nedvärdering eller "ge upp attityd" av intellektet och vår förmåga till att veta.
Problemet med kunskapsjakt kan bli att allting blir till objekt, som man observerar och iakttar. En sådan attityd gentemot livets existensiella frågor kan medföra att man missar det levande i det man söker lära sig något om. Grunden för en teist är inte att veta en massa om Gud, utan att känna Gud. Men för att lära känna någon måste man ibland stå emot behovet av kunskap om denne, och låta dess existens(närvaro) istället forma mig. Jag, den som söker efter kunskap, får istället bli "objektet" och som genom detta får en kunskap som inte kommer utav observation, utan av gemenskap.

Kan vår jakt efter svar, ge oss mer frågor istället? Kan vår törst efter att förstå och veta, göra att vi missar något som livet vill förmedla oss? Kanske det inte är vår kunskap som sakta men säkert ska "erövra" nya områden, utan vår kunskap som ska "kapitulera" och ge efter för en annan sorts kunskap?

Om osannolikheten i att Gud existerar

Just nu läser jag en intressant bok - med intressant menar jag att den får mig att tänka - som heter Illusionen om Gud av Richard Dawkins. Dawkins är professor och vetenskapsman och han försöker i sin bok visa på att Gud inte existerar, och att evolutionen är det allra mest sannolika. Jag har som sagt inte läst färdigt boken, utan är halvvägs - fler inlägg rörande boken är alltså att vänta.

Jag är verkligen inte kunnig inom områden såsom kemi, biologi, kosmologi, utvecklingslära, anatomi och diverse övriga "ologier" och "ismer" som finns att studera. Det är lite synd, för det skulle göra att jag kunde ta till mig mer av bokens innehåll. Nu blir en del saker alltför svårsmälta för mig att jag inte ens bör försöka att förstå. Dawkins har också ett väldigt fackorienterat språk och terminologi att vissa partier får läsas och försökas förstå så gott det går. Det är två saker som jag i alla fall fastnat lite för, två saker som Dawkins återkommer till med jämna mellanrum. Det ena handlar om sannolikhet, och det andra rör vetande (vetandet kommer jag behandla i nästa blogginlägg).

Så här skriver Dawkins (sid 177)
"Designhypotesen reser omedelbart det större problemet om hur den som skapat denna design själv har kommit till. Hela det problem som vi tog vår utgångspunkt i var att förklara statistisk osannolikhet. Det är självfallet ingen lösning att postulera något ännu mer osannolikt"

Dawkins menar att det osannolika med att ett sådant komplext universum som vårat har uppstått får inte sin förklaring i Gud, utan införandet av Gud medför ett ännu större problem. Om Gud finns är han än mer komplex och än mer osannolik än vad universum är, och vi tvingas ge Guds existens en förklaring.
Om Gud existera, så är inte vårt universum osannolikt. Jag tror nog att Dawkins skulle hålla med om det. Det som är ett problem för Dawkins och andra ateister/humanister är införandet av Gud. Det är Guds existens som de menar är riktigt osannolik. Om vårt universum är så komplext som det är, borde en skapare av det vara än mer komplex, och denne skapares existens kräver en förklaring. Jag måste medge att detta resonemang är befogat, och ingen troende bör vifta bort det som ateistens bortförklaring till att inte tro på Gud.
Men det är två saker som jag kommer att tänka på, det ena är tiden, och det andra är regression. Låt mig börja med regression, eller orsakskedja. Detta handlar om att allting har en orsak, och att även denna orsak har en orsak osv i all evinnerlighet. Teologer och teister menar att Gud sätter stopp för denna regression genom att vara alltings orsak, men själv inte orsakad. Personligen anser jag att införandet av Gud ger ett tillfredsställande svar på detta med regression. Ur ett ateistiskt perspektiv finns ingen slutgiltig orsak att peka på, och jag tror iofs inte heller att ateister försöker finna någon sådan.

Men det allra mest intressant rör ändå detta med tiden. När började Gud existera? Detta är frågan som ateister ställer sig när teister menar att Gud existerar. Läs frågan igen, och försök att se om det möjligtvis finns något i själva frågeställning som kan göra frågan till felformulerad. Vad är det som säger att Gud började existera? Tänk om Gud existerar utanför tiden, och har alltid (om nu det ordet går att tillämpa i sammanhanget) gjort det? När vi talar och tänker kring livets uppkomst, så talar och tänker vi i termer som rör tiden. Något börjar, något slutar - och däremellan sker någonting. Men... tänk om Gud fanns innan tiden, skulle en sådan Gud vara osannolik, skulle en sådan Gud behöva en orsak? Jag vet att det är fullständigt omöjlig att greppa den tanken, men det är ju också pga att vi ständigt för in tiden i tanken. Teologer talar ibland om det "ständiga varat", att Gud är, och aldrig blev - när det kommer till fråga om Guds existens.
Kan detta vara ett svar till Dawkins skeptiska, men befogade frågor? Jag tänker bara högt, och är väl medveten om att jag inte har kunskaper eller förmågor allt ge de svar som kanske krävs. Jag är en lekman bland professorerna, en shetlandsponny i stallet.

Dessa frågor får mig att också tänka på detta med att veta och att förstå. Jag märker att jag oftast kommer till den punkt där insikten säger mig att det går inte att veta och att förstå allt. Dawkins menar att detta är en undanflykt från vetskapen och en rädsla till att förlora det man tror på genom nya kunskaper. Men mer om detta, som sagt,  i nästa blogginlägg, jag tycker nog att detta har gett tillräckligt för stunden att tänka på.

Citatkavalkad 2 - Gilbert Keith Chesterton

Jag kan inte hålla mig ifrån alla dessa citat. Jag njuter, ja om jag vore buddist så skulle jag uppgå i Nirvana, genom att läsa citat. Min lilla genomgång idag ägnar jag åt den rundglade G. K. Chesterton. Chesterton (1874-1936) var en brittisk kristen författare, som skrev böcker, noveller, essäer och dikter. Han var en erkänd försvarare av den kristna tron, och han begagnade sig mycket av sin humor och kvicktänkthet. Jag har nog inte helt fel om jag skulle kalla honom för föregångaren till C. S. Lewis - som han också var samtida med under en tid. Chesterton skriver med ett djupt allvar, en underbar självdistans och alltid med glimten i ögat.
Tar mig även denna gång friheten att översätta hans citat.

"De snikna går upp tidigt på morgonen; och inbrottstjuvar, har jag hört, går upp kvällen före"

"En obekvämlighet är enbart ett äventyr felaktigt övervägt. Ett äventyr är en obekvämlighet riktigt övervägt"


"Att ha rätten till att göra något, innebär inte alltid att det är rätt att göra det"

"Tradition innebär att ge röster åt de mest obskyra av alla samhällsklasser, våra förfäder. Det är de dödas demokrati"

"En detektivhistoria beskriver generellt hur sex personer diskuterar varför en är död. En modern filosofisk historia beskriver generellt hur sex döda personer diskuterar hur någon överhuvudtaget kan leva"

"Den sanna soldaten slåss inte för att han hatar det som är framför honom, utan för att han älskar det som är bakom honom"

"Avskaffa Guden, och regeringen blir Guden"


"Guds gåtor är mer tillfredsställande än människornas svar"

"Om det inte fanns någon Gud, skulle det inte finnas några ateister"

"Stora sanningar kan endast bli bortglömda, aldrig förfalskade"

"Konst, tillika moral, består i att dra linjen någonstans"

"En bra roman berättar sanningen om dess hjälte. En dålig roman berättar sanningen om dess författare"

"Mod är som term nästan en självmotsägelse. Mod innebär en stark längtan att leva som tar sig form av en beredskap för att dö"

"Befria inte en kamel från sin börda att ha en puckel. Du kanske då befriar den ifrån att vara en kamel"

"Hur du tänker när du förlorar, avgör hur länge det dröjer tills du vinner"

"Jag ser på golf som ett dyrt sätt att leka med kulor"

"Man ser stora saker nerifrån dalen; endast små ting från toppen"

"Det enda sättet att komma med på ett tåg är, har jag märkt, att missa det som kom innan"

"Poeterna har varit mystiskt tysta kring ämnet ost"

"Den resande ser vad han ser. Turisten ser vad han kom för att se"

"Det enda sättet att älska något är att inse att det kan gå förlorat"

"Att vara smart nog att få alla pengar, innebär att vara dum nog att vilja få det"

"Riv aldrig ett staket utan att veta anledningen till att det byggdes"

"Jag tror på idén med hett vatten. Det håller dig ren"

"Galningen är inte mannen som förlorat sitt förstånd. Galningen är mannen som förlorat allt annat förutom sitt förstånd"

"Sagor är mer än sanna; inte för att de lär oss att drakar existerar, utan för att de lär oss att drakar går att besegra"

image6 Gilbert Keith Chesterton


Citatkavalkad - 1

Citat är något av det roligaste jag vet. Ett fyndigt citat kan få mig att tappa andan. Ett roligt citat ger alltid ett leende på läpparna. Ett tänkvärt citat kan utmana och förmana till det bättre. Jag hävdar att ett citat kan säga och lära mer än vad en hel bok förmår. Ja, faktum är att en bok med samlade citat bär på mer lärdomar än vad ett helt bibliotek rymmer.
I brist på eget material (och egna citat känns lite konstigt att lägga upp) här på bloggen, kommer jag då och då att servera er några citatkavalkader av olika varianter. Denna gång har jag kommit över några Woody Allen citat. Man undrar var han får allting ifrån. Jag har tagit mig friheten att översätta citaten. Kanske det är fel av mig. Kanske inte.

"Som poeten sa: "Endast Gud kan skapa ett träd" - Troligtvist därför att det är så svårt att komma på hur man ska få fast barken"

"Hur kan jag tro på Gud när jag senast förra veckan fastnade med tungan i en elektrisk skrivmaskin?"

"Jag kan inte lyssna för mycket på Wagner. Jag börjar få sådan längtan efter att erövra Polen"

"Jag är förbluffad över att folk vill "förstå" universum, när det är tillräckligt svårt att hitta rätt i Chinatown"

"Den mesta av tiden har jag inte speciellt mycket kul. Under resten har jag inte kul alls"

"Tänk om ingeting existerar och vi är alla med i någons dröm? Eller ännu värre, tänk om det endast är den feta mannen på tredje raden som existerar?"

"När jag blev kidnappad, tog mina föräldrar vara på tillfället. De hyrde ut mitt rum"

"Han var så deprimerad, han försökte ta självmord genom att andas intill en Armenier"

"Jag tror att det finns något där ute som bevakar oss. Tyvärr så är det regeringen"

"Jag misslyckades med att komma med i shacklaget pga min längd"

"Jag har dåliga reflexer. En gång blev jag överkörd av en bil som sköts på av två killar"

"Jag hade en förskräcklig utbildning. Jag kom in på en skola för emotionellt störda lärare"

"Jag är väldigt stolt över min fickguldklocka. Min farfar sålde den till mig på sin dödsbädd"

"I mitt hus är jag chefen. Min fru är enbart beslutsfattaren"

"En kille körde in i min stötfångare, och jag sa till honom: "var fruktsam och föröka dig". Men inte med dom orden"

"Maten här är hemsk. Och portionerna är alldeles för små"

"Tiden är naturens sett att förhindra att allt ska hända samtidigt"

"Det är tre saker som det judiska folket tillber: Gud, kinamat och vägg till vägg mattläggning"

"Jag tror inte på ett liv efter detta. Men jag tar ändå med mig ett extra par underkläder"

"Inget värt att veta kan förstås av förståndet"

Och varför inte avsluta med två klassiska citat av denne man. Det ena får jag väl tillägna Jona.

"Jag är inte rädd för att dö, jag vill bara inte vara med när det händer"

"Min fru är väldigt barnslig. När jag badar kommer hon alltid in och sänker mina båtar"

image5 Woody Allen



Återvinning

För att tag sedan gick jag förbi en löpsedel för en av alla kvällstidningar (antagligen Aftonbladet). Löpsedeln behandlade ämnet "inkomst".  Löpsedlar av den arten dyker upp med jämna mellanrum. Tydligen är det något som säljer lösnummer. Om man nu skulle fastna för denna löpsedel. Inhandla en tidning. Och bläddra fram till de rätta sidorna. Då får man läsa vilka i ens kommun som "tjänar mest". Det kan ju vara bra att veta - om man behöver låna pengar någon gång.
Jag stör mig inte alls något på ordet "tjänar", däremot på ordet "mest". I vårt samhälle idag mäter vi alltings värde utifrån termerna "bäst/sämst", "mest/minst", "vackrast/fulast" osv. Målet är att komma så högt upp i så många listor möjligt. Lyckas du kommer du att vara "mest, bäst och vackrast" i allt. Vilket mål!

Varför ser jag aldrig några löpsedlar som skriver "de tjänar minst i din kommun"? Tyvärr skulle folk köpa lösnummer av ren skadeglädje. Men... vad gör man om man läser och ser att ens bästa vän är med på listan, ens egen granne eller någon annan man känner till. De rika får sitt utrymme i media, när vänds uppmärksamheten till de fattiga? Det handlar inte om att lyfta fram misären ytterligare, utan mer om att lyfta fram människor ur misären.

Problemen är stora och vida, och visar sig i alla möjliga former runt omkring i samhället idag. Men alla problem bottnar i det faktum att vi alltför ofta lever först och främst för vårt eget välbefinnande. Och i ett sådant liv blir de bästa, rikaste och vackraste människor som symboliserar det mål vi strävar efter - att komma överst på listan, att stå främst i ledet. Vi är så bra på att slåss för våra egna rättigheter, men desto sämre att lyfta fram våra skyldigheter gentemot varandra. "Att tjäna" kan tolkas på två sätt: att få, eller att ge. Det första alternativet får konsekvensen att ta, det andra leder till att få. Tänk om vi förstod det en aningen mer?

Puls

Ibland förstår jag mig inte riktigt på mig själv. Jag önskar jag gjorde det, så att jag kunde förklara för mig själv hur saker och ting stod till. Men det funkar inte så.
Det bästa med att inte förstå sig själv är att man börjar förstå vad det är man söker efter. Man tvingas bryta ned allting runt omkring sig till deras innersta beståndsdelar. Då finner man behovet. Mitt ibland allting finns själva pulsen, det liv som sedan cirkulerar genom allt. Vad är det som gör något till bråte? Om man stöter på en hel hög med plankor och spik som ligger i något obskyrt hörn och vältrar sig på varandra - då säger man "vad mycket bråte det ligger här!". Om man skulle finna dessa plankor och spikar fint ihopsatta, då skulle man säga "vilket vackert hus!". Samma material, men helt skillda sätt att se på dom.
Exakt likadant märker jag att det är med saker och ting i livet. Allting kan komma att bli till bråte. Livets plankor och spik kan vara allt från kläder, upplevelser, böcker, bilder och t o m relationer. Om allt bara blir ett ihopsamlande av dessa saker, då blir det till sist bråte. Dessa saker värde finner man bara om de blir ihopsnickrade på rätt sätt.
Endast Gud kan hjälpa mig till att montera livet.
Sök först Guds rike, säger Jesus, så ska du få allt det andra också. Kanske vi alltför ofta söker Guds rike för att få allt det andra, vi söker inte Guds rike för riket i sig. Guds rike blir ett medel inte ett mål. Gåvorna blir större än givaren. Varför är det så enkelt att fastna för villfarelsen att det är allt vi kan erhålla som kommer att ge mening, när hemligheten är den att om vi väl finner givaren så bleknar allt annat, vi har då fått tagit emot den största gåvan vi någonsin kan erhålla - relationen med Gud.

Jag vill så mycket mer söka Gud. Allt annat blir enbart urvattnat till sist ändå. Allt annat är ändå bara förgängligt. Guds rike pulserar inifrån bråtet. Guds rike vill inte förinta bråtet, det vill förvandla det från bråte till hus. Det förgängliga tar del i det oförgängliga.

Ett viktigt inlägg om en viktig sak

I onsdags fick jag se hur flera ungdomar upplevde Gud och mer eller mindre bestämde sig för att tro på Gud. Ungdomar jag annars oftast möter onyktra på stan. Det är klart att en kväll som då värmer mitt hjärta. Men den oroar också min själ en aning. Frågan "Vad händer nu?" måste besvaras.
Genom hela min tonår har jag sett ungdom efter ungdom få möta Gud (vid några tillfällen var en av dessa ungdomar även jag), men vad hände sen? Jag gillar verkligen att Jesus säger att vi alla måste födas på nytt. Hur kryptiskt det än låter, så finns det en enorm vishet i det. Att födas på nytt är som att bli barn på nytt - inombords. Varje ungdom som upplever Gud och väljer att tro på honom blir ett nyföttbarn. Det innebär att utan undantag behöver de alla omsorg och hjälp den första tiden.
I det verkliga livet kan ett spädbarn inte göra någonting för att överleva. Barnet är helt beroende av en mamma och en pappa. Varför skulle det vara annorlunda när en människa föds på nytt inombords? Hur många barn har vi inte sett förlossas i kyrkan, men sedan lämnats utan en förälder? Ungdomar möter Gud, men därefter måste dom få möta en "kristen förälder" - det händer tyvärr inte så ofta.
Därför oroas min själ just nu. Det är nu jag som kristen måste ta mitt ansvar. Inte kan man beskylla ett barn för att det inte ordnar sin egen mat, inte ska man då beskylla en nykristen att han/hon inte själv kan ordna med det som han/hon behöver. Tyvärr är det ofta det vi gjort i kyrkan. Vi är duktiga på att annordna möten där ungdomar får uppleva Gud, men det stannar ofta där. Man kan bli kristen genom en upplevelse, men det kristna livet uteblir om allt stannar vid den upplevelsen.
Efter onsdagskvällen är jag otroligt tacksam. Men det är nu det hela börjar. Det är nu vi måste börja göra lärjungar. Endast i processen med att göra lärjungar kan jag se att jag själv är en lärjunge. Det är underbart att få vara barnmorska och se liv födas, men det bästa är att få vara föräldern som tar med sig barnet hem.

Räkmackan Zachrisson

Enbart pga mitt inlägg om Bo "Bosse" Hansson så fastnade jag i sportgrodeträsket - ett träskt det är väldigt angenämt att tillbringa sin tid i visserligen - och nu har det blivit dags att damma av några härliga ordstäv från en annan legend - Göran Zachrisson!
Göran Zachrisson kan beskrivas med ordet flum och periferisk. Göran Zachrisson är mannen med den oberäkneliga tungan som alltid levererar godbitar. Göran Zachrisson är nog den enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig se på golf.

"Det är här man har räknat ut att Buffalo Bill satt och fiskade på kvällen"
"Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare"
"Där går han med den där glassen han velat ha hela dagen. Nej, det var en macka!"
"Flaggan ser vit ut... det är den faktiskt"
"Gräset kan bli stressat och då kan det dö"
"Han svingar som en sockerbit i en telefonkiosk"
"Han sökte en oönskad vattenkontakt. Vilket framgår av denna repris."
"Nu står han där och ser ut som en bläckfisk som nyss fallit ner från ett träd."
"Och här ser vi Billy Mayfair, mannen med det gammalmodiga signalementet"
"Vad är det de har där? En trasig pool? Ska de flyga iväg med den?"
"Hunden där kan heta Bob, eller Montgomerie. Jag tror att den heter Bob. Den vill nog helst springa på stranden."
"Här står höjdarna och pratar utanför klubbhuset. Men... är det inte en såsfläck på slipsen?"
"Seve står och väntar... flaggan är där... greenen är där... publiken är där... vad väntar han på?"
"Det är förmodligen fler svenskar som bor i Minnesota än i hela Sverige."
"Det var en gång en kille i Schweiz som tog i så mycket när han slog att han svimmade... eller hur var det nu igen. Är det kanske bara jag som suttit och tänkt detta, eller drömt?"
"Det är jobbigt för de här Nya Zeeländarna. Det är ju på andra sidan jorden. Jag försöker räkna ut hur stor tidsskillnaden är. Det måste vara 20 timmar."

Och till sist hans enorma klassiker:
"Scandinavian Masters spelas i år på Forsgården, vilken fantastisk bana och framförallt, vilka räkmackor!"

image4Göran Zachrisson


Monday Morning...

Alla har vi saker och ting i livet som vi inte riktig är nöjda med. Ständigt påminns man av bristerna i sin karaktär. Det svåra är också att acceptera att dessa problem inte går att skjuta över på någon annan, vi är själva ansvariga.
På sistone har jag mer aktivt försökt att förändra de vanor som jag har pga min karaktär - eller brist på karaktär. Jag gör det inte för förändringens skull, utan för frukten jag får skörda av förändringen.
Problemet med "problemen" är inte bristen i sig, utan att bristen hindrar något att komma fram. Jag känner hela tiden att det finns mer. Potentialen är större än resultatet.
När jag bollar tankar till Gud dyker ordet synd upp i dessa sammanhang. Jag vet att ordet synd är laddat. Men jag måste nog ändå använda det. Kanske synd också skulle kunna kallas för potentialförhindrande? Synden håller oss tillbaka från det liv vi har kapacitet till. Men synden är inte oundviklig, den dyker liksom upp och dess närvaro är aldrig angenäm. Ändå för jag dialog med synden och när den lämnar mig inser jag att ansvaret är mitt. Därför ber jag inte att Gud ska hjälpa mig med själva synden (det har han redan gjort) utan med att hantera att jag syndar.
Jag försöker ha målet i sikte, och resan dit tror jag är värd all möda.

Jag har lyssnat en hel på Kamelot på sistone. Skön musik. Helt klart. Ta lite tid och njut...
1. Forever http://www.youtube.com/watch?v=xeWAWu3yH3k&feature=related
2. Anthem http://www.youtube.com/watch?v=q7nPcIi2cow
3. Karma http://www.youtube.com/watch?v=N4wV4rxTqfU&feature=related
4. The Haunting http://www.youtube.com/watch?v=I438RH1oUJc&feature=related
5. Centre of the Universe http://www.youtube.com/watch?v=GOVW9GezQ0k&feature=related
6. Abandoned http://www.youtube.com/watch?v=F88G4itQyds
7. Up Through the Ashes http://www.youtube.com/watch?v=k5gR279eU3Y
8. Shadow of Uther http://www.youtube.com/watch?v=LpOW8fsTt2E
9. Nights of Arabia http://www.youtube.com/watch?v=y68tlQv_pOY
10. Until Kingdom Come http://www.youtube.com/watch?v=0Bl1slGpC0o&feature=related

image3 Kamelot

RSS 2.0