The Myth of Religious Violence
Lite av en bokrecension
Leva med det oförklariga
Liv med karaktär
Den teologiska djungeln
Moral
Satt i bilen i helgen och funderade på om det finns en absolut moral. När jag diskuterat moral med alla möjliga människor så inser jag ganska fort att det är omöjligt att inte hamna i de gråa zonerna. Det finns alltid ett undantag som liksom försätter den där självklara morala vägen i en situation där den inte blir en väg utan ett hinder.
Och så tänker jag: moral måste vara relativt i och med att det inte går att fastställa några morala absoluter.
Men samtidigt så håller jag för sant att en absolut moral existerar, att det finns en moral som är absolut gällande i alla lägen. Och det gör jag därför att jag tror på en moraliskt existerande Gud, och en Gud som till sitt väsen är måttstocken för all moral.
Det jag ser som en möjlig "lösning" för att kunna tala om ett absolut moralvärde och samtidigt acceptera en verklighet med gråzoner är att göra moralen hierarisk. Med det menar jag att moral är inte enbart ett utgångsläge i en given situation utan att flera moraliska värden är inblandade i ett moraliskt val.
Och dessa moraliska värden är inte jämlika tänker jag, utan de bygger på och utifrån varandra och är på så sätt flexibla. Ett värde måste ibland gå åt sidan för ett annat värde väger tyngre, och bär också upp mer.
På något sätt ser jag mig plocka ner moralen i små beståndsdelar, där alla delar hör samman och vävs ihop men att delarna är starka eller svaga. Skillnaden mellan Gud och oss är att summan av Guds moraliska beståndsdelar är vad som utgör den absoluta moralen - vilken endast kan vara absolut i att den också kontinuerligt blir praktiskt utförd - och med det menar jag att Gud ständigt gör absolut moraliskt korrekta handlingar, men även den moralen är hierariskt uppbyggd.
Vet inte om detta gör någon klok, om ens mig själv. Men för mig är det en bra tanke att ha med sig när man tex samtalar om frågor såsom alkohol, krigsvåld, skilsmässor och andra kanske "känsliga" frågor som för det mesta leverar gråzoner där inget moralisk konsensus kan uppnås.
Men jag tror att denna omöjlighet att nå konsensus inte behöver göra moralen relativ, utan pekar mer mot en absolut moral som är hierariskt uppbyggd av "starka" och "svaga" moraliska beståndsdelar.
Så. Gör nu vad ni vill med denna utläggning!
Läger
Jag skulle nog kunna leva på att enbart hålla läger för ungdomar resten av mitt liv.
Kanske för att jag också älskar ungdomar.
Jag gillar spontana galenskaper. Jag gillar ungdomar som inte riktigt kan följa regler. Jag älskar att ligga och lyssna på hur ungdomar i sovsalen pratar tyst när de vet att de egentligen inte ens ska vara där. Jag älskar när de hämnas efter mina egna bus (fast dom är oftast alltför snälla i sina hämnder).
Sen älskar jag Gud, och tron.
Älskar att dela med mig av erfarenheter och tankar, och faktiskt märka att det finns så mkt i oss människor som behöver bli sett och mött.
Men samtidigt så undrar jag över mycket. Hur delar man med sig av sin tro utan att "tvinga på" för mycket, men samtidigt också vara övertygad om att man faktiskt har något viktigt att dela med sig av. Hur älskar man ungdomar så att de förstår det, och inte bara för en vecka på läger?
Jag hoppas i alla fall att alla ungdomar man träffar, hänger med, skämtar med, skrattar med, delar livet med och bara är sig själv med, kan få ta med sig i livet något som faktiskt betyder något för dom. Jag önskar att de aldrig ska glömma att de är älskade, och inte behöver krångla och förändra en massa. Och att Gud inte är en sur gubbe som bara har en massa regler, utan en sköning som faktiskt menar allvar när han säger att han älskar oss människor.
Mer Gud, mer läger och mer chips åt folket!
Att invänta Något
Det är inte varje kväll som jag somnar på det viset.
Eller vaknar med det målet.
Idag vaknade jag och undrade varför det är så svårt att leva ut de ideal jag har inom sig? Eller för att vända på bilden - varför det är så oerhört lätt att leva ut dom ideal jag inte vill ha något att göra med?
Det är en svår balansgång mellan att kunna se det goda som väntar, och samtidigt hantera det onda som hindrar. Ja, jag vill kalla det "det onda", inte för att ge det en spirituell innebörd eller blåsa upp allt till att vara en strid mellan gott och ont. Nej, jag kallar det för "det onda" därför att jag upplever det som så, som om det inte vill mig väl.
Denna dag är ett nytt försök av att lyckas.
Att lyckas med att nå fram. Till Något.
Det goda livet väntar
Ibland vill de enkelt formulerade kristna svaren poppa upp i mitt huvud. Liksom påminna mig om den kristna traditionen som jag växt upp. Jag vill inte se åt det hållet. Inte för att svaren nödvändigtvis är felaktiga, utan för att dom så enkelt gör allting så svårt.
Den kristna världsbilden, som på något vis skapar en ram vari mina tidigare frågor i början av detta inlägg kan få sig sina svar, kan ibland göra att det liv man vill leva i glädje blir ett liv i skuld. Jag drömmer om att vara nihilist, eller renodlad egoist, det skulle göra allting så enkelt. Tänker jag ett litet tag. Tills jag tänker ett steg till.
Plötsligt skulle jag ju inte längre ha några större värden att leva efter. Det där med ovillkorlig kärlek. Att glädjas av det lilla, av den omtänksamma livsstilen. Allt det där skulle ju försvinna. För när ingenting är något värt, och när endast jaget är det centrala, ja då blir allt egentligen just ingenting.
Kanske det inte är skuld jag känner, utan den där positiva anden av rannsakan. Som inte vill lära mig att jag har fel i allt, utan enbart lära mig att det goda livet går att leva. Om jag är beredd att kämpa. Det svåra är att i en kamp, en kamp där man ser sin otillräcklighet och sin potential på samma gång, inte bli orörlig av sina tillkortakommanden. Skulden kan få svepa förbi med sin närvaro. Men aldrig borra ner sig i min identitet.
Då har jag förlorat.
Mina "nya" fäblesser
Har du några som ligger och skräpar där hemma. Skicka dom till mig :)
Sen har jag börjat samla på 2 saker till:
Agatha Christieböcker
och kvartettspel/supertrumf - eller som vi sa när vi vara yngre: bilkort
Ja, jag är nörd!
Birro i blåsväder
Jag tänker inte försvara allt det Marcus Birro skriver, vare sig det är om religion, politik eller fotboll. Däremot undrar jag om inte "fallet Birro" för fram en hel del i ljuset som alltför länge slumrat i mörkret. Birro, som person, kanske blir den en martyr som banar väg för något nytt?
Birro skriver nog inte enbart för att lätta på hjärtat och dela med sig av sitt perspektiv av tro och sin historia dit han nu befinner sig. Han skriver nog också för att provocera. Vinkla, inte för att säga sanningen, utan för att hoppas kunna nyansera fram en sanning som är värd att begrunda och bygga utifrån.
Vad belyser det som sker kring Birro?
a) Det blir tydligt att det sekulära Sverige inte är så sekulärt som man kan tro. Religionen (för att ta det som kanske främst sekluariseringen berör) är inte något som mer och mer försvinner in i historien utan också livligt vill inta framtiden.
b) Den ateistiska livsåskådningen är långt ifrån så självklar och befriande som kanske vill framställas, främst ifrån den ny-ateistiska fåran.
c) Kristna i vårt land avslöjas som i många fall oerhört ogenomtänkta, och reagerar snarare en resonerar. I samklang med detta ser vi också hur många dock är genomtänkta och beredda att föra dialog - inte bara en argumentation.
d) Tolerans verkar vara ett ord som få vet vad det betyder. Svenskens rätta ansikte syns på kommentarsfälten sida upp och sida ner på vårt kära internet. Där ser vi hur enkelt det är att "kasta skit" och vräka ur sig sådant som få skulle våga säga ansikte mot ansikte.
Och jag tror det är den sista punkten som jag själv mest reagerar på. Vi behöver i Sverige, verkar det som, inte först och främst lära oss sanningen om religionen, ateismen, politiken eller vad det nu än är, utan vi behöver återigen lära oss att starta all dialog, samtal, diskussion osv. med det tydliga motivet kärlek & respekt. Och lägg där till en god knippe självinsikt och självdistans.
Vi behöver befrielse i vårt land. Befrielse från oss själva.
In memoriam 2011
Så är det dags att blicka tillbaka och minnas de som lämnat oss under det föregående året.
Pete Postlethwaite (1946-2011)
Du har säkert sett honom i någon av de stora Hollywoodfilmerna, eller i någon mindre känd indiefilm eller BBC-serie. Nu senast kunde du se honom i bl.a Inception och The Town.
Lena Nyman (1944-2011)
Nyfiken gul blev genombrottet för henne, själv minns jag henne bäst från filmen SOPOR.
Gary Moore (1952-2011)
Hårdrockslegenden som valde bluesen istället. Evigt tacksam för Out in the Fields och Over the Hills and Far Away.
Kenneth Mars (1935-2011)
Känd för sitt samarbete med Mel Brooks. Han hade en roll i Polisskolan 6, som den korrupte borgmästaren.
Lasse Eriksson (1949-2011)
-Hjälp, det kommer schampoo ur näsan!! är en klassiker från denna komiker. Släng dig i brunnen är också minnesvärt.
Michael Gough (1916-2011)
Allas vår Alfred från de fyra första Batman-filmerna.
Elizabeth Taylor (1932-2011)
Primadonnan från Cleopatra som gift sig för sista gången med mr. Burton.
Scott Columbus (1956-2011)
Trummisen från allas vårt Manowar fick checka ut lite för tidigt.
Sidney Lumet (1924-2011)
4 Oscarsnomineringar för sin regi, till bl a Network och Domslutet.
David Wilkerson (1931-2011)
Profeten och predikanten som uppmärksammats för sina profetiska böcker, och så Korsett och stilletten förståss.
Osama bin Laden (1957-2011)
11 september glömmer vi aldrig. Inte heller 2011.
Derek Boogard (1982-2011)
NHL-busen som spelade för Wild och Rangers bl.a.
Ricky Bruch (1946-2011)
Favorit diskuskastaren med det yva håret och buskiga skägget. Kasta långt kunde han också.
Ryan Dunn (1977-2011)
Vi minns honom ifrån Jackass-filmerna och hans galna stunts.
Peter Falk (1927-2011)
Vem har inte sett detektiv Columbo?
Roberts Blossom (1924-2011)
Poeten och skådespelaren som de flesta i min generation nog minns i rollen som den mystiske men gode grannen till Kevin McCallister i Ensam hemma.
Amy Winehouse (1983-2011)
För mig är hon enbart känd för alla sina löspedlar, men hon gjorde väl bra musik också?
John Stott (1921-2011)
Teologen och prästen som kallats för den evangelikanska påven. Inte läst allt för många av hans böcker, men det jag läst det gillar jag.
Bubba Smith (1945-2011)
Allas vår Hightower från Polisskolanfilmerna. Han var även en duktig amerikanskfotbollsspelare innan han sadlade om till skådespelare.
Rick Rypien (1984-2011)
Spelade tillsammans med Sedinbröderna i Canucks ett par år. Och lite i farmarligorna därtill.
Wade Belak (1976-2011)
Bjässen som samlade ihop över 500 NHL-matcher, och ett fåtal mål.
Karlis Skrastins (1974-2011)
Lettlands stora hockeyexport, som var en av många i Lokomotiv flygkraschen.
Ruslan Salei (1974-2011)
Vitryssen som spelade många år i Detroit Red Wings.
Stefan Liv (1980-2011)
HV71 och Svenska landslaget, mer behövs inte sägas.
Brad McCrimmon (1959-2011)
Coach för Lokomotiv, och f.d. NHL-spelare med över 1000 matcher på nacken.
Pavol Demitra (1974-2011)
Efter Statsny skulle jag nog räkna Demitra som Slovakien största hockeystjärna. Vass målgörare i landslaget och NHL.
Igor Korolev (1970-2011)
Ryske hockeystjärnan som hade ett par år bort i NHL.
Alexander Karpovstev (1970-2011)
Ryske hockeystjärnan som hade en sejour i New York Rangers, och var väl lite ökänd för att ha talangen men inte karaktären att vara en storstjärna.
Utbildningsminister och moderaten som jag mest minns pga hans annorlunda efternamn.
Sven "Tumba" Johansson (1931-2011)
Idrottsprofieln som var proffs i både fotboll och ishockey.
Mannen med hakan som synts i både storfilmer och sunkiga b-filmer.
Grundaren för Apple. Resten är som man säger, historia.
Libyens välkände diktator som till sist störtades av rebeller.
Den folkkäre skådespelerskan som jag minns ifrån teveserien Anderssonskans Kalle.
Blev Kurt Olsson med hela folket, och sen självklart ihågkommen från Rena rama Rolf.
Christopher Hitchens (1949-2011)
Välkänd författare och debattör som var en av de mer framträdande i den ny-ateistiska rörelsen som livligt förespråkat religionens borttagande.
Ytterliga en stor diktator dog under året. Nordkoreas Kim, som med järnhand styrt sitt land.
Tjeckisk president och författare som nominerades till Nobels fredspris efter sina kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Filmåret 2011
Det gångna året har för min egen del inneburit ovanligt lite filmtittande. Vissa månader har filmkvoten legat på kanske 2-4 filmer, och inte alltid nyutkomna filmer. Så egentligen är väl min topplista lite missvisande, då jag verkligen har missat det bästa som funnits på repertoaren.
Men en lista måste ändå göras, så här kommer topp 3 filmer, och bottenfilmen för året.
3. Apornas planet: (R)evolution
Lite otippat blev detta en film jag faktiskt tyckte om. Gillade skarpt effekterna, men framförallt hur den ganska lågmält fördes framåt till en over-the-top-actionscen. Cheesy, men ändå bra.
2. Bridesmaids
Hypad film som lyckades leva upp till förväntingarna. Det som gjorde filmen var flygplansscenen - helt klart.
1. Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
Matinéäventyr i högsta klass. Välgjort och fartfylld och roligt.
Och så till årets sämsta.
Breaking Dawn - Part 1
Det spelar ingen roll hur många tjejer mellan 10-18 som skriker sig hesa av eufori. Jag tänker inte tycka om denna film. Punkt slut.
Nästa år ser ut att bli lite ljusare när det kommer till höjdpunkter. Vem ser inte fram emot Dark Knight Rises och The Hobbit!!
Fira jul med Chuck Norris - Julafton!!
GOD JUL!
GOD JUL!
GOD JUL!
och ett GOTT NYTT ÅR!!
Dagens animerade kortfilm
Dagens visdomsord
"When in doubt. Tell the truth" - Mark Twain
Fira jul med Chuck Norris - Lucka 23
Imorgon kära bloggläsare så är det slutet på all väntan. Men också slutet för julfirandet med Chuck Norris.
Jag ska ägna denna dag till kvalitétstid med LN och sen förbereda julotta och kanske klä en gran. Det ser jag fram emot!
Dagens animerade kortfilm
Dagens visdomsord
"The honest poor can sometimes forget poverty. The honest rich can never forget it" - G.K. Chesterton