Filosofadam

Idag är det den stora NOBELDAGEN!!

För att vara en fest som härstammar från Alfred Nobel - ni vet dynamitgubben - så är det en ganska händelselös och tråkig tillställning anser jag. Bara en massa finklädda människor som äter mat.

Det jag minns av de få Nobelfester jag tittat på (läs: börjat titta på och snabbt slutat titta på) är att allting handlar om vilka olika klänningar damerna har på sig och vilka prinsessornas bordsherrar är.

I övrigt är ju Nobelfesten känd för det klassiska klippet med kungen som "smygröker"
Se det här http://www.youtube.com/watch?v=tw35FuHrE_4 

DAGENS KÄNDISBILD
Yasser Arafat



DAGENS BALLAD
Save Me av Edguy
http://www.youtube.com/watch?v=bNtPW_vlzvo 

DAGENS WOODY CITAT
"He was so depressed, he tried to commit suicide by inhaling next to an Armenian"

Dagens lucka blir lite mer filosofisk, eller flummig. För en del är de orden synonymer.

Julen är ju en tid där man samlas som familj och tar den tid med varandra som man kanske annars inte riktigt hinner med. Samtidigt är den dystra sanningen den att den självklara familjejulen för en del innebär den självklara ensamhetsjulen.

Jag gillar familjetraditionerna, men jag kan inte hjälpa att jag ibland önskar något annat. Jag vet inte vad, jag lyckas inte få det greppbart. Kanske jag skulle varva familjejular med alternativa jular??

Men vad alternativet är vet jag inte. Inte än.

Jag funderar lite kring detta med julens budskap, och vad det egentligen är. Och jag undrar var på vägen julen blev en familjegrej. Men familjen är viktig.

Det kanske därför jag önskar att den skulle bli större än bara blodsband.

För övrigt är Treats senaste platta Coup De Grace riktigt bra!!

DAGENS KÄNDISBILD
Chevy Chase - ett päron till farsa firar jul



DAGENS BALLAD
Possession av Elvenking
http://www.youtube.com/watch?v=dB0lUAYltQ0 

DAGENS WOODY CITAT
"I'm not a fighter, I have bad reflexes. I was once run over by a car being pushed by two guys"

Igår var det återigen dags att inta pulkabacken.

Och som vi åkte!

Och som vi mulade varandra!

Det var rena rama vilda västern. Pulkapappa - släng dig i väggen!!

Men det är kärlek med lite snö innanför kläderna och kinder som tappat känseln.

Nu värmer vi oss med en kopp glögg, och räknar ner till nästa tillfälle då vi ska susa nerför backen...

Det är den åttonde idag förresten... om ni inte visste det.

DAGENS KÄNDISBILD
Boris Yeltsins fru, Naina



DAGENS BALLAD
What Kind of Love av Avantasia
http://www.youtube.com/watch?v=BNsfV0r9s4k

DAGENS WOODY CITAT
"94,5% of all statistics are made up"

Idag är det den 7:e

Siffran 7 är tillsammans med siffran 3 i den judiska traditionen ett "perfekt nummer", och som bekant är 777 ett tal som representerar den heliga treenigheten. Gud alltså. 777 är också beteckning på en Boeing, dvs Gud för en aviatör.

Men åter till siffran 7. Den återkommer ständigt i historien.

- Sju är sigillen i Uppenbarelseboken
- Sju är dvärgarna i sagan
- Helloweens senaste album heter 7 Sinners
- Cliff Ronning, hockeyspelaren, hade nr 7 på tröjan
- Seven hette filmen vars handling logiskt refererade till de sju dödssynderna
- Miley Cyrus har gjort en låt som heter 7 things, vilket gör den till den åttonde dödssynden
- Sju är man när man börjar skolan, vilken för många är effekten av det sjunde sigillet

Som du ser är det en siffra vi måste lära oss att leva med. Och allra mest idag, den 7:e december

DAGENS KÄNDISBILD
Robert Z'Dar



DAGENS BALLAD
A Music In My Soul av Dark Moor
http://www.youtube.com/watch?v=kt1y9ECsXXQ

DAGENS WOODY CITAT
"Why does man kill? He kills for food. And not only food: frequently there must be a beverage"

Det är Finlands självständighetsdag idag. Det bör ju uppmärksammas här på bloggen.

Finland är bra på 3 saker: 1. Bastubad 2. Metal 3. Spjutkastning

Finland är mindre bra på allt annat.

Men vi gillar Finland ändå. Förutom deras korvlådor som inte smakar bra.

Finland är mest känt för att de vid ett tillfälle förändrade hela världshistorien. Det skedde när Lordi vann melodifestivalen. För alla ateister där ute så är detta ett starkt tecken på att mirakel kan ske - och kanske Gud ändå finns. För de flesta ateister med sund musiksmak är detta dock ett starkt tecken på att Gud inte finns.

Jag har varit i Finland som barn. Men bollhavet på vägen dit är det starkaste minnet jag har av den resan. Sen har jag bilat i norra Finland genom Kautokeino, Enontekis, Kilpisjärvi, Kihlanki, Muonio och Kolari. Jag tyckte vägarna hade fin asfalt.

DAGENS KÄNDISBILD
Mumintrollet



DAGENS BALLAD
Learn to Live av Leverage
http://www.youtube.com/watch?v=wd0f9bm59iE 

DAGENS WOODY CITAT
"How can I believe in God when just last week I got my tongue caught in the roller of an electric typewriter?"

Det är Svens dag idag. Vilket betyder att jag har namnsdag. Jag heter Sven efter min morfar. Jag fick inte heta Birgit efter mormor.

Sven är ett fornnordiskt namn som betyder ung man, yngling, vilket är en betydelse jag varje år av ren logisk följd växer ifrån. I övrigt trivs jag med att heta Sven. Jag är glad över att haft en morfar som hette Sven, han kunde ju ha hetat Engelbrekt. Det hade ju gett mig men för livet.

DAGENS KÄNDISBILD
Sven-Ole Thorsen



DAGENS BALLAD
One Last Goodbye av Seventh Wonder
http://www.youtube.com/watch?v=BXas7r5zUBU

DAGENS WOODY CITAT
"Between the Pope and air conditioning, I'd choose air conditioning"

Dagarna tickar på. Julafton kommer allt närmre. Det är den 4:e december.

En mycket viktig jultradition (eller vintertradition) är bastubad med tillhörande nakenrullning i pudersnön. Det är något jag saknar från mitt gamla tonårshem - vi hade bastu där. Vi grabbar trängde ihop i bastun och eldade upp den på 100 grader och sen sprang vi ut genom källargången, garaget och så rätt ut på baksidan av huset. Modigast var den som gjorde flest snöänglar, rullade mest varv i snön eller sprang ett nakenvarv runt huset.

Det var tider det.

Annars är fjärde december en dag som hör till de 9 första, dvs de där dagarna där man väntar på att luckorna ska bli tvåsiffriga. Julafton är ju tvåsiffrigt (24) och därför finns det ju en pskologiskt effekt av att man är framme vid lucka 10, det liksom känns som att man snart är där. Åtminstone gjorde det när jag var barn.

Vi det här laget hade mamma också upptäckt att man käkat upp all choklad i kalendern, och noggrannt försökt stänga igen luckorna igen.

För övrigt hoppas jag att mina kändisbilder skapar djup. Att mina ballader öppnar dina ögon (och öron) och att Woody Allen får en naturlig del i ditt julfirande :)

DAGENS KÄNDISBILD
The Dude, His Dudeness, Duder, El Duderino



DAGENS BALLAD
Shamandalie av Sonata Arctica
http://www.youtube.com/watch?v=T5AJW0j0urA 

DAGENS WOODY CITAT
"I'm astounded by people who want to 'know' the universe when it's hard enough to find your way around Chinatown"

Johanna Olausson fyller år idag. Grattis :) (så nu var det sagt :P)

Igår gjorde jag säsongsdebut i pulkabacken. Visserligen hade jag ingen pulka med mig, men jag hade nyinköpta stjärtlappar så det räckte. Att åka i pulkabacken är en tradition som med åren endast förändras på ett sätt: det blir jobbigare och tyngre uppför backen. Nerför är det dock lika kul som alltid!

Jag efterfrågar ett julbord som serverar kebab. Varför inte ersätta lutfisken med detta? Det finns väl ändå ingen som kommer att sakna lutfisk?
Jag tvivlar dock på om jag ens kommer att äta något julbord i år. Däremot vurmar jag för att snart äta en redig kavring med julskinka och grovkornig senap på.

I väntan på julen är ett bra tips att titta på Inte bara glögg med Kenneth Ålborg, en goding i sketcharkivet hos Galenskaparna. Du hittar den enkelt på youtube. MUMMA!!

DAGENS KÄNDISBILD
Gonzo



DAGENS BALLAD
Requiem av Orden Ogan
http://www.youtube.com/watch?v=SxniuQ2sn4s&playnext=1&list=PLFCE3369F6F1B1611&index=39

DAGENS WOODY CITAT
"For the first year of marriage I had basically a bad attitude. I tended to place my wife underneath a pedestal"

Så har tiden kommit att starta årets viktigaste julkalender. Nämligen den som kommer att kunna följas här på min blogg. Jag är dock lite sent ute och första luckan kommer öppnas precis lagom innan tolvslaget, precis på målsnöret!

Min julkalender kommer att vara lite av en sorts följetång där lite av varje kan dyka upp. Den röda tråden kommer vara att det inte finns någon röd tråd. Men en del stående inslag kommer att finnas. Ett sådant kommer vara att jag vid varje dag presenterar ett litet musikstycke som förhoppningsvis en gång för alla kommer bringa ljus över det faktum att jag inte lyssnar på "skrikmusik" - så en ballad för varje dag blir det!

Idag är det ju den första dagen i december. Det är dagen som alltid innebar att man fick öppna första luckan på sin adventskalender - och den dagen man öppnade alla luckor på sin chokladkalender.
Det är detta som gör julen så unik: den leverar traditioner, små som stora.

Bara för att kicka igång hela julkalender så börjar vi med dikten som vi alltid kommer förknippa med julnostalgi:

Min jul ska vara kul
Min jul får inte vara ful
Som påsken, den är gul
Ska min jul vara kul
Och snön, den ska vara vit
Och är den gul, har någon pinkat på den
Kanske en... hund!

DAGENS KÄNDISBILD
Lars Adaktusson



DAGENS BALLAD
Anthem av Kamelot
http://www.youtube.com/watch?v=Bosk4zPDEQY

DAGENS WOODY CITAT
"Why are our days numbered and not, say, lettered?"

Efter regn måste snö komma!!

Så, nu var det viktigaste sagt.

Trots att helgen mestadels bestått i regn är jag väldigt tacksam för att ha varit på hajk. Det blev en liten skara som åkte, vilket ofta gör det hela till mycket mera familjärt. Och helgen har bevisat att jag har världens bästa humor - men att världen famlar över detta i okunskapens dunkla mörker!

Jag hade för några timmar sen ett otroligt intressant samtal med mig själv angående sambandet (eller snarare spänningen) mellan att använda livet till att förverkliga sina drömmar och insikten om att behöva offra mycket av sina drömmar för att andra behöver min uppmärksamhet.
Men nu har jag glömt bort vad jag kom fram till, så ni slipper svårbegripliga och långrandiga filosofiska utläggningar om det hela.

Istället för att lägga saker på minnet skrev jag en predikan till den 12:e december. Och jag är glad över att Mark Recchi producerar i NHL - bara för att nämna det hela.

Efter vissa antydningar på att min blogg är för "bildfattig" kommer här nu en mycket signifikativ bild på min familj. Den tillägnas min familj som jag älskar väldigt mycket (Förlåt mamma att du inte syns på bilden, men du är ju bakom kameran).

Jag kan inte låta bli att fortsätta fundera kring ordet karaktär och vad dess innebörd har för påverkan av ens vardag. Alltför ofta tenderar detta med att ha en god karaktär att handla om det synliga och det offentliga snarare än motsatsen. Eller så blir god karaktär något som endast är nödvändigt om du innehar en större offentlig roll i något sammanhang.

Resultatet blir att karaktär framstår som något som behövs enbart vid de stora valen i livet och vid de avgörande stunderna. Jag kan inte låta bli att protestera. Är inte god karaktär något som börjar formas mitt ibland de små detaljerna av livet. Handlar det inte om att det osynliga bär det synliga, och inte tvärtom?

I morse ägnade jag lite tid åt att fundera på vart jag själv står i mitt karaktärsformande, och hur lätt att den processen ofta avbryts av det lilla ordet bara. Och jag kan inte undgå att se hur otroligt mycket i livet som får prefixet bara framför sig när det sätts i sammanhanget karaktär.

Jag kommer sent till ett möte och säger "ja, det var bara fem minuter".
Jag vet hur viktig tiden är men ändå ska jag "bara sitta på facebook ett litet tag".
Eller när jag fastnar framför en film som står för helt andra värden än jag själv och intalar mig att "det är bara en film".

Jag möter precis samma språk när man är mitt ibland människor och påpekar brister eller dylikt. Hur många skulle inte kunna säga en sak som "det är ju inte så att jag bryter mot lagen, jag bara utnyttjar dess luckor lite", eller varför inte en sak som "jag tycker det är fel med skitsnack men jag måste bara berätta något för dig."
Om och om igen verkar vi falla in att "barafiera" saker och ting i vår vardag. Vi tror att genom att förminska någontings mening förlorar det också sin verkan. Jag tror precis tvärtom.

Det lilla, till synes obetydliga, är det som vi borde allra mest uppmärksamma. Inte hos andra, men hos oss själva. Vi kan inte tro att om vi putsar på ytan tillräckligt så döljer strålglansen att insidan är oren. Våra liv är nämligen bägare som vi ger till varandra att dricka av - och när vi dricker slickar vi inte på utsidan, utan vi sväljer det som är i kontakt med insidan.

Vinets goda karaktär har föga att göra med kärlet man dricker det ur. Om något är bara så är det kärlet och inte vinet som har den betydelsen.

Nu är jag hemma igen (bara för en kort tid, lyfter snart iväg mot Färöarna) efter några dagar i ensamhet ute i skogarna kring Gårdsjön, Kolmården. Behovet fanns av att isolera mig lite, och få se vad som månne växa fram ur stillheten och tystnaden. Som väntad blev det en brottning med stillheten och tystnaden snarare än en gemenskap. När den vanliga vardagen försvinner och det enda jag har är en bok, en skrivhäfte, en penna och ett flertal hektar skog - då framstår tiden som extremt närvarande.

Kanske är det ett tecken på hur otroligt lätt tiden slukas av triviala saker i vardagen, såsom slösurfande på facebook (eller varför inte Wikipedia, sidan som alltid levererar), långfilmer av varierande kvalité och jakten på ny musik? Slutsatsen i det resonemanget är att några dagar i skogen får agera som en väckarklocka att jag mitt i vardagen behöver stanna upp och se över vad och varför jag gör saker jag gör.

Hur som helst så blev vistelsen i skogen relativt angenäm. Jag hann utforska, i stor del, de flesta stigar i området - och nu känner jag den skog jag trodde jag kände, mycket bättre. Och att värma konserv-dillkött och konserv-ravioli och koka kaffe på sjövatten har sin primitiva prägel som jag tycker är charmig.

Under de tre dagarna läste jag på nytt igenom boken Simply Christian av N.T. Wright, och jag måste säga att jag blir mer och mer imponerad av den författaren. Han skriver balanserat, eftertänksamt, djupsinnat och rakt på sak. Att läsa hans "undervisning" om den kristna tron (och kyrkan framförallt) är som att öppna fönstret på morgonen, ny fräsch luft fyller rummet och man andas lite lättare.

Jag tog också en långpromenad som avslutades genom att vandra genom samhället Strömsfors, den plats var jag tillbringade min tonår. Det blev en minnenas promenad (och jag hade en klump av gråt i halsen efteråt). Runt varje hörn fanns hittade jag något som fick representera en tid i livet, och det är speciellt att vandra omkring och minnas. Det var nästan som om jag ville ställa mig bland folket som nu bodde där och ropa ut: hallå, jag har bott här, det här är mitt. Men ingen hade väl förstått...

Jag gick förbi Böksjön, som jag och Markus Talani vid ett tillfälle modigt försökte korsa med starka simtag. Snäckan, den lilla sjön som vi ibland åkte skridskor på fanns kvar men var nästintill igenvuxen. Det är nog ingen som åker skridskor där längre. Lekparken var mindre än vad jag minns. Det var där vi barn lärde oss åka skridskor, på våra gamla mjuka 70-tals grillor. Alla hus stod kvar, men de flesta verkade ha nya inneboende, och på 501 (vårt gamla hus) verkade en ny barnfamilj leva sitt liv fullt ut. Backen i skogen fanns kvar, den som vi åkte pulka i, och som vi trodde var brant (den skulle knappast få grön markering om den var belägen i Åre, eller Sälen). Och så gick jag ner på fältet där vi kastade diskus och stötte kula. En massa träd hade växt upp, och nu skulle man inte varken kunna kasta diskus eller stöta kula längre. Och under högt gräs och lite moss kunde jag urskilja kulringen. En kulring som på den tiden enbart var en sak av många andra saker. Nu när jag stod och såg ner på den hade den förvandlats till ett sigill. Ett sigill för en pappa som var beredd att göra något litet extra för sina barn. Och det är lite konstigt. När jag färdas tillbaka till barndomen visar det sig att alla sakerna har blivit just tecken. Tecken på en barndom som idag finns dold i vad som nu är ett vuxenliv.

Till sist måste man ändå lämna skogen och färdas tillbaka till vardagen. Och trots mitt behov av att tillbringa tid i en skog, i ett vindskydd, helt ensam, så är den tidens största gåva att jag inser hur mycket jag gillar vardagen (med alla dess brister), och hur mycket människor betyder för livet. Lite stillhet föder alltid perspektiv.

Sen måste svenska folket bli lite mer orädda för att ta upp liftare. Eller ser jag så farlig ut?

I lördags kom jag ur min pensionering från friidrotten. Jag var runt 14 år senast jag deltog i en tävling. Nu, vid ringa 27 år, var det dags igen. Och det var inte vilken tävling som helst. Det var den nya årliga tradition "Tiokampsmästerskapen".

Det var en gråmulen och regning dag när 8 tappra män (en inte lika tapper man, mer känd som DNS-Samuel, kom inte dit) kom iklädda shorts och t-shirts för att göra upp om titeln. Vid deras sida fanns Malin och Karolina som trogna statistiknördar och kontrollanter. Dock var det en av dom som var väldigt närgången en av de tävlande.

Efter lite om och och men konstaterade vi att drabbningen endast skulle bli en niokamp. Vi hade inte tillgång till stavar, så att stavhoppen fick ställas in. Ingen av oss grät för det.

Uppvärmingen bestod av en klassisk match av doppboll och egen tid för stretching.

100 meter

Första grenen blev en rafflande kamp om hundradelarna. Under 2 heat avgjordes kampen. Resultatet blev:
Heat 1: Adam Borén 12:97, Jona Borén 13:28, Isak Borén 13:69, Olle Larsson 14:88
Heat 2: Josef Boren 12:79, Nicolas Waern 13:19, Samuel Nilsson 13:88, Tobias Lind 14:13
Samuel Petersohn DNS

Längdhopp

Längdhoppet blev en mycket spännande tävling där alla vandrade upp och ned i resultatlistan. Missade plankträffar och orutinerade ansatser bidrog till att längderna inte nådde riktigt ända fram. Resulatet blev:
Josef Borén 4:86, Adam Borén 4:83, Jona Borén 4:81, Samuel Nilsson 4:62, Nicolas Waern 4:57, Isak Borén 4:50,
Tobias Lind 4:15, Olle Larsson 4:09, Samuel Petersohn DNS

Kula

När man har en f d sverigeelit i kula med i startfältet så blir det inte snack om att försöka vinna. Isak tog som väntat segern, och bakom honom kämpade vi andra upp till helt hyggliga resultat. Resultatet blev:
Isak Borén 11:75, Josef Borén 10:04, Adam Borén 9:66, Nicolas Waern 9:28, Jona Borén 8:61, Samuel Nilsson 7:59, Olle Larsson 7:27, Tobias Lind 6:93, Samuel Petersohn DNS

Höjdhopp

Höjdhoppet blev mycket underhållande med sina säregna stilar och hopptekniker. Men det var också en spännande tävling där många var på väg att riva ut sig men lyfte och gick vidare. Olle Larsson blev känd som mannen som avbröt tävlingen pga fotsmärtor, men som sedan ångrar sig och går in på en högre höjd, nu barfota - och han klarar det!  Resultatet blev:

Adam Borén 1:55, Josef Borén 1:47, Nicolas Waern 1:44, Jona Borén 1:44, Isak Borén 1:35, Samuel Nilsson 1:32 (saxandes), Olle Larsson 1:29, Tobias Lind 1:29, Samuel Petersohn DNS

400 meter

Aldrig mer. Det var tanken som de flesta av oss tänkte efter loppet. Musten försvann. Benen var som spaghetti. Och Josef ryckte i sluttabellen. Resultatet blev:

Josef Borén 1:00:78, Isak Borén 1:03:28, Jona Borén 1:06:19, Nicolas Waern 1:06:88, Adam Borén 1:08:37, Samuel Nilsson 1:10:47, Tobias Lind 1:16:97, Olle Larsson 1:18:28, Samuel Petersohn DNS

110m häck

Grenen som ingen prövat. Och tydligt var det - ingen av oss hade någon speciellt bländande teknik. Men vi hade vilja. Och det räcker långt ibland. Resultatet blev: Nicolas Waern 19:97, Adam Borén 20:00, Josef Borén 20:16, Isak Borén 21:31, Jona Borén 21:43, Samuel Nilsson 24:25, Tobias Lind 24:38, Olle Larsson ca runt 30, Samuel Petersohn DNS

Diskus

Nu började kropparna säga ifrån. Inte helt oväntat. Diskuskastningen bjöd inte direkt på några större längder, men spänningen fanns ändå. Fortfarande hade en del problem med reglerna kring hur man går ur en kastring. Resultatet blev: Isak Borén 27:07, Nicolas Waern 23:69, Adam Borén 23:08, Josef Borén 22:65, Jona Borén 20:65, Olle Larsson 16:47, Tobias Lind 15:57, Samuel Nilsson 14:37, Samuel Petersohn DNS

Spjut

Den sista av teknikgrenarna bjöd på ett jämnt resultat där varje centimeter räknades. Kanske hade resultatet sett annorlunda ut om spjut varit den första grenen? Resultatet blev: Josef Borén 39:43, Isak Borén 33:79, Adam Borén 33:56, Nicolas Waern 33:08, Jona Borén 28:37, Samuel Nilsson 18:77, Olle Larsson 18:34, Tobias Lind 15:42, Samuel Petersohn DNS

1500 meter

Inför sista och avgörande gren hade Josef en klar ledning som inte gick att hota. Isak hade god chans att sno min andra plats genom att vinna över mig med mer än 20 sekunder. Jona hade chans på fjärde platsen men det krävdes stor seger över Nicolas. Samuel kunde springa sitt eget lopp ohotad att tappa placering. Olle var tvungen att springa snabbare än Tobias för att plocka placering. DNS-Samuel var tvungen att ens komma till start för att ha möjligheten att plocka poäng överhuvudtaget. Resultatet blev: Josef Borén (vem annars?) 5:05:84, Jona Borén 5:32:63, Isak Borén 5:34:21, Adam Borén 5:42:00, Nicolas Waern 7:16:00, Samuel Nilsson 7:28:74, Tobias Lind ca 8:30, Olle Larsson DNF, Samuel Petersohn DNS

Slutresultat:
1. JOSEF BORÈN 3722
2. ADAM BORÈN 3268
3. ISAK BORÈN 3221
4. Jona Borén 2933
5. Nicolas Waern 2814
6. Samuel Nilsson 1801
7. Tobias Lind 1477
8. Olle Larsson 1348
9. Samuel Petersohn DNS

Förhoppningsvis gav denna dagen mersmak så att vi nästa år gör repris. Förhoppningsvis kan vi förbättra en hel del resultat och också sen en utökad skara atleter. Och varför inte också ha en damklass? Vi kan också hålla tummarna att Samuel Petersohn kommer till start 2011.
Jag tackar iaf alla medtävlande för en riktigt rolig uppgörelse, och assistenter för gott samarbete och Pappa Grappa för en god och välbehövlig stenugnsbakad pizza efter tävlingen.

Fotbolls-VM är i full gång. Det skapar småtrevliga stunder på kvällskvisten när man nyfiket får kolla upp resultatet av matcher man aldrig hinner se. Än så länge lider VM av måltorka i min mening. Hoppas det snart tar fart och rasslar till i näten. För övrigt hoppas jag på att ett outsider lag, gärna afrikanskt, får gå och vinna VM.

Har under en längre tid sett en hel del Clintan filmer, och har en del kvar på lager att se. Han är ett unikum - den mannen. Och samtidigt har han verkligen kommit undan med en hel del skräpfilmer. Det krävs mycket chips och kvällsdåsighet för att inte se hur banal Hetsjakten är. Eller så är det tvärtom: det krävs ett skarpsinne för att förstå hur bra den är! Hur som helst så levererar Clintan det han ska - underhållning :)

Sommaren börjar krypa inpå. Det innebär lite omställningar. Och för första gången i livet - betald semester!
Jag ska försöka blåsa liv i bloggen lite granna, tycker själv att det ibland dröjer mellan inläggen. Men jag vill inte slänga ur mig för mycket av filosofiska floskler och strö visdom för vinden (nej jag har inga som helst problem med ödmjukheten :P). Skämt o sido: bloggen fortsätter, och jag hoppas att ni som läser den finner något av värde, om än inte allt.

Klockan är sen. Kanske avsluta med en Clintan film? Eller läsa ett kapitel i Atheist Delusion - en svår bok att ta till sig, killen skriver avancerad engelska. Men den är intressant då den ger ljus till den kristna och vetenskapliga historien - en historia som dras med en hel del missuppfattningar och överdrivna slutsatser.

Det lutar mot Clintan.

Godnatt 

BEGRAVNING

I fredags begravdes Daniel. Det var en dag jag länge gått och våndats lite över. Hur kommer jag hantera det? Hur bör jag bete mig? Dessa frågor har jag alltid haft inför begravningar, men det är lite speciellt när den som gått bort är så pass ung. Därför kanske frågorna blev tydligare och starkare inför denna gång?

Det var en dag av sorg. Dels min egen sorg över att en god tonårsvän inte finns kvar, men kanske främst en delad sorg över att se en familj sörja. Jag gråter sällan för att jag är ledsen, jag gråter för att andra gråter. Och det känns rätt att dela tårar för en dag med en familj som vid så många andra tillfällen delat skrattet.

Det var en dag av minnen. Redan under själva begravningsakten kunde jag inte hålla mig ifrån att minnas Danne och det som vi gjort tillsammans. Det framkallade ett leende. Sen vid minnesstunden blev det många glada skratt över allt det underbara (och galna) som jag fick uppleva tillsammans med Danne och andra. En begravning kastar ljus över en människas historia. Och när det gäller Daniel så finns det inget som nu mer kan förändra mina minnen av honom. Han är och förblir vad han alltid varit.

Det var en dag av hopp. I skuggan av den stora tragedin uppstår alltid frågan: varför?. Den är berättigad, även om svaret nog aldrig riktigt kan ges. Och samtidigt är det en fråga som är en fingervisning till något mycket större. Livet måste vara mer än det liv vi ser. Inte för att finna ett sätt att blunda för döden, snarare omdefiniera den. Det är just tron på att något mer skall komma som gör döden till något mer en enbart en kall, stenhård, obarmhärtig fiende till livet. Döden förblir en fiende, men den är en besegrad fiende.

BRÖLLOP

Så fick jag också vara på bröllop i helgen. Jag gick från ett kyrkrum till ett annat - och upplevde två helt olika atmosfärer. Och jag inser att både bröllop och begravning är högtider där kärleken triumferar. På bröllopet är det den sammanfogande kärleken mellan två människor som gör dom till ett som får stå i centrum. På en begravning är det de starka kärleksbanden mellan människa och människa som älskar, och fortsätter att älska även om döden skiljer människan åt.

Det var ett underbart bröllop. Avslappnat, personligt och en smula avvundsvärt. Jag kan inte rå för att tänka tanken: jag skulle också vilja gifta mig! För vem vill inte sitta en hel dag och bli överöst av vackra ord?
Nej, riktigt så var det inte. Jag njöt av att se glädjen hos ett par som precis påbörjat ett liv tillsammans.

Samtidigt var detta också det första bröllopet där jag fick omdefiniera en del saker. Med en begravning i bakhuvudet blev glädjen inte enbart sprudlande, utan också eftertänksam. Allt kan så fort förändras. Glädje kan bli till sorg, och självklartheter kan bli till omöjligheter. Detta är inte skäl nog för att inte fira och glädjas, men det är skäl som får mig att ändå inse att varje dag är en gåva. Vi borde vårda den ömt, och vara tacksamma. Medans två goda vänner fick uppleva sitt livs dröm är jag samtidigt smärtsamt medveten om att en lika god vän fick avsluta sitt liv med många drömmar kvar att uppfylla.

Men när jag summerar helgen, en helg i både sorg och glädje, så tänker jag: detta är ändå livet. Jag kan inte förändra så mycket, jag kan bara slappna av och låta livet både ge och ta. Det jag vet med visshet är: att inget kan skilja mig från Guds kärlek. Det är skönt att veta det :)

Imorgon har Greger namnsdag, bara så ni vet