Europa

Sitter och tittar över lämpliga sträckor på en resa Europa runt. Man vill ju hinna med mycket, det är problemet. Men jag satsar på att köra bil i 2 veckor. Måsten på resan är Transylvanien, Venedig och ett koncentrationsläger.

Någon som vill hänga med??

Halvvägs

NHL-säsongen 2009-2010 har nått halvvägs i kalendariumet. Det är dags att jag ger halvtidsrapport på våra kära veteraner därborta i väst. (I vanlig ordning tar jag bara upp de veteraner som spelat fler än 1000 matcher)

Radek Dvorak, 32, FLO - 36/9/10/19/8
Gjorde hattrick i nattens match. Den yngste av de aktiva spelarna som gjort 1000 spelade matcher. Har därav förhoppningsvis en lång karriär framför sig att se fram emot.
Shane Doan, 33, PHE - 43/10/16/26/27
Hade en trög start men har mer och mer börjat producera.
Chris Gratton, 34
Har inte spelat ngt denna säsong och det pekar mot att Gratton lägger skridskorna på hyllan. Kanske redan lagt dom där?
Bryan McCabe, 34, FLO - 42/5/16//21/43
McCabe passerade 1000 spelade matcher under säsongen. Gör ett bra jobb i Panthers, men kanske inte i riktigt storform?
Paul Kariya (återigen enbart för Josefs skull), 35, STL - 38/8/9/11/16
Kariya började säsongen på det sedvanliga bra viset, därefter hade han 11 matcher i rad utan poäng. Han har börjat återhämta sig, men det är en bit kvar till god Kariya-form.
Ian Laperriere, 35, PHI - 41/2/6/8/82
Stabilt, som vanligt.
Rob Niedermayer, 35, NJR - 29/5/9/14/10
Lite skadeproblem, men nu är Robban i full fart igen.
Miroslav Satan, 35, BOS
Har hela säsongen väntat på nytt kontrakt, imorgon är det dags för premiär med Boston Bruins.
Jason Arnott, 35, NSH - 35/12/14/26/16
Har varit lite ojämn under säsongen. Verkar inte gå emot några nya poänghöjder, men alltid där och bidrar.
Chris Pronger, 35, PHI - 41/5/20/25/49
Fortsätter att vara en av NHLs ledande backklippor.
Roman Hamrlik, 35, MON - 37/5/9/14/22
Är stabil. Fick inte hänga med till OS, men han visar ändå prov på fortsatt styrka i defensiven.
Todd Marchant, 36, ANA - 42/6/6/12/20
Det ser ut som det brukar göra för Marchant.
Scott Niedermayer, 36, ANA - 42/4/21/25/18
Karriären har vid flera tillfällen varit på väg att avslutas. Men han har fortsatt, och han håller.
Alexei Kovalev, 36, OTT - 39/11/16/27/24
Började säsongen uselt. Gjore 4 mål senaste matchen. Kanske Kovalev är på g?
Brian Rolston, 36, NJR - 39/13/9/22/8
Målskyttet denna såsong är det inget fel på. 30-strecket är på god väg att nås.
Donald Brashear, 37, NYR - 29/0/1/1/58
Allas vår veteranfighter Brashear ångar vidare. Passerade sin 1000:e match i början av hösten.
Kirk Maltby, 37, DET - 33/3/2/5/28
Har den senaste månaden inte levererat vad han gjorde i början av säsongen. Men doldisen Maltby är fortfarande aktiv i storlaget Red Wings.
Vyacheslav Kozlov, 37, ATL - 41/8/11/19/23
Poängsprutan Kozlov ligger lågt. Behöver höja sig ett snäpp.
Owen Nolan, 37, MIN - 38/10/7/17/17
Hade en stark fjolårssäsong. Samma glöd tittar fram ibland, men inte alltid.
Geoff Sanderson, 37
Inväntar fortfarande att han ska officiellt uttala sin pensionering från hockeyn.
Darryl Sydor, 37, STL - 30/0/6/6/15
Bidrar med sin erfarenhet. Första målet vill jag dock se snart.
Keith Tkachuk, 37, STL - 39/10/14/24/32
Kan mer. Är alltför ojämn. Skulle önska att han hittar över 50 poängsstrecket iaf.
Ray Whitney, 37, CAR - 39/11/16/27/16
Whitney håller en hög ribba med tanke på hur hans lag spelar.
Bryan Smolinski, 38, IHL
Smolinski kör stabilt i IHL-laget Flint Generals. Kanske karriären kommer avslutas där?
Brad May, 38, DET - 29/0/1/1/53
Signade för Detroit i början av säsongen. Kul. Han kanske får göra ett mål för dom innan säsongen är slut?
Sean O'Donnell, 38, LA - 38/1/7/8/37
Killens rekord för flest mål på en säsong är 5... det kan ju gå att slå.
Kris Draper, 38, DET - 40/6/7/13/20
Draper är ovanligt målsugen denna säsong. Fortsätter han i samma tempo blir det intressant. Ännu en av Detroits åldringar som håller i.
Adam Foote, 38, COL - 38/0/5/5/52
Footes nolla behöver spräckas. Men han fortsätter att vara en trygghet i Avalanche försvar.
Doug Weight, 38, NYI - 13/0/7/7/0
Har varit bänkad och skadad i omgångar. Islanders kapten har inte fått det att lossna ännu.
Rod Brind'amour, 39, CAR - 40/2/6/8/18
Har inte alls infriat ngt av det han tidigare visat. Inte ens 20-poängsstrecket verkar vara inom räckhåll.
Nicklas Lidström, 39, DET - 41/1/18/19/10
Har börjat göra poäng nu, men vad har hänt med målskyttet?
Bill Guerin, 39, PIT - 43/13/16/29/28
Fortsätter imponera trots sin ålder.
Teemu Selanne, 39, ANA - 27/14/7/21/14
Började säsongen med en otrolig målkänsla. Sen gick det tyngre. Sen kom skadorna. Han sista säsong kan komma att förstöras av skador. Men till OS ska han. Finlands motsvarighet till Foppa??
Mike Modano, 39, DAL - 28/6/9/15/16
Skadade sig tidigt in på säsongen. Kom tillbaka starkt men har hamnat i en liten svacka för tillfället.
Mathieu Schneider, 40, VAN - 17/2/3/5/12
Skadeproblem under säsongen. Kan detta bli hans sista säsong?
Rob Blake, 40, SNJ - 31/2/9/11/26
Poängformen är inte som förut, men det är ju samtidigt inte åldern heller. Blake har nu hunnit passera 40.
Brendan Shanahan, 40
Efter att sagt upp sitt kontrakt med Devils så kom så det väntade beskedet: Shanahan slutar med hockeyn. NHL har återigen förlorat en av sina mest passionerade spelare.
Mark Recchi, 41, BOS - 40/8/15/23/24
Fyller 42 om 1 månad. Visar stort prov på engagemang. Och kanske han t o m lyckas ta sig över 50 poäng även denna säsong?
Mike Keane, 42, AHL
Fortsätter som kapten i Manitoba Moose. Imponerande att han fortfarande håller karriären igång. 2003-2004 var senaste säsongen han spelade i NHL.
Chris Chelios, 47, AHL
Skrev på för Chicago Wolves i AHL när inget NHL signade honom. Han hoppas fortfarande på att få spela i NHL igen. DET är imponerande. Och det veti katten om karln inte kommer att lyckas med det.

 

 


Ikkatteq

Hit ska jag flytta. Personen ifråga kanske känner sig ensam :P

http://en.wikipedia.org/wiki/Ikkatteq 


2009 i urval

Endast några dagar kvar tills vi skriver 2010. Jag kan inte riktigt hålla mig tills dess, utan jag sammanfattar 2009 redan nu. Här ger jag er en liten resumé med lite smått och gott.

1. Årets bästa filmer (Jag går efter datumet då filmerna släppts i Sverige)
Avatar - Det var värt att vänta på James Camerons film.                                          
Benjamin Buttons otroliga liv - Väldigt bra och vacker, mer behövs inte sägas.
Baksmällan (The Hangover) - Såg den 2 gånger på bio och den var lika kul varje gång. En klassiker.       
The Reader - Otroligt gripande historia som jag fastnade för.
Taken - Liam Neeson gör filmen.
Traitor - Oväntat bra spion/terrorist film. Tyvärr missad av den större publiken.

Värda att notera: Sommaren med Göran, Marley and Me, Wolverine, Appaloosa, Motstånd (Defiance), Gran Torino, Slumdog Millionaire

2. Årets sämsta filmer
Picture This - Fjortisfilm som får det att kväljas. (2009 års enda etta)                      
Millenium-serien - Samtliga tre filmer har samma (brist på) kvalité. Osmakligt och ointressant.
New Moon - Ja, vad säger man? Filmen står för årets mest krystade scen.
The Uninvited - Börjar skapligt men sen går det bara utför mot ett slut som stryker under ur dålig filmen är. 
Natt på museet 2 - Hollywood gör uppföljare på allt och tjänar pengar.


3. Årets skivsläpp
Cain's Offering -
Gather the Faithful - Liimatainen slutade i Sonata Arctica och startade eget. Detta är skivan som Sonata Arctica borde ha gjort. Finländsk Power Metal som bäst.
Celesty - Vendetta - Kritikerna gillade den inte. Men Finland leverar igen.
Dawn of Destiny - Human Fragility - Doldisarna som snart borde få sitt erkännande.
Fairyland - Score to a New Beginning - Årets absolut stora glädjeinjektion. Symphonisk Power Metal på topp!
Heavenly - Carpe Diem - Den lyckas inte överträffa deras två senaste alster, men Heavenly garanterar alltid kvalité. Ode to Joy hör också till ett av årets starkaste låtar.
Lunatica - New Shores - Kanske inte så mycket metal som man kunde ha hoppats på. Men de gör ballader av hög klass och skapar melodier som berör.
Primal Fear - 16.6 (Before the Devil Knows You're Dead) - Prima Fear ger oss en skiva med några rejäla metaldängor av högklass. Skivan jag länge väntat på från bandet.
Trick or Treat - Tin Soldiers - Oväntat bra Melodisk Power Metal från Italien, som hela skivan igenom leverar trallvänlig schlagermetal

Kolla även upp låten World's Apart på Dreamland's Exit 49, grym ballad på en annars sisådär skiva.


4. Årets skivbesvikelse
Sonata Arctica -
The Days of Grays - Sonata Arctica gör inte bra musik längre i mina öron. Flag in the Ground är den ENDA låten som håller gammal Sonata-klass. Det räcker inte.


5. Årets saknade
David Carradine,
72 - Med en mängd B-filmer på sitt register blev han kultförklarad inom vissa kretsar. Kanske därför som Quentin Tarantino gav honom rollen som Bill i Kill Bill filmerna?
Brittany Murphy, 32 - Ännu en skådis som dör ung.
Oral Roberts, 91 - Den gamle evangelisten avslutade till sist sitt livsverk.
Lorissa McComas, 38 - För alla oss som sett B-filmen Raptor med Eric Roberts.
Ulf Larsson, 53 - Allas vår folkkäre Uffe från Söndagsöppet.
Patrick Swayzee, 57 - Dirty Dancing för tjejerna, Point Brek för grabbarna.
John Hughes, 59 - Mannen som gav oss filmer som Breakfast Club, Sista tåget till Chicago och Uncle Buck.
Marcel Jacob, 45 - Bassist i världklass, spelat med Talisman, Yngwie Malmsteen och Europe.
Farrah Fawcett, 62 - En av Charlie's änglar.
Michael Jackson, 50 - The King of Pop.
Peter Zezel, 44 - 86/87 gjorde han sin bästa säsong i NHL, han hann med 873 matcher under sin karriär.
Dom DeLuise, 75 - Hans ansikte känner vi igen från otaliga komedier, hans namn kan få.
Natasha Richardson, 45 - Liam Neesons skådespelande fru.
Ron Silver, 62 - Skådisdoldis, spelade mot Charlie Sheen i The Arrival (1996).
Ingemar Johansson, 76 - Allas vår Ingo.
Patrick McGoohan, 80 - Vem minns honom inte som Edward Longshanks i Braveheart?
Pat Hingle, 84 - Känd från de Batman, Batman Returns, Batman Forever och Batman & Robin.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                        

 


Julsaga

Bjuder på min gamla julsaga. Det får bli min årliga tradition.

Julsaga

En saga om verkligheten

Nu är tiden här för ännu en jul och vi undrar alla var tiden försvann. Det var inte länge sedan sist. Någon saknar sommaren. Någon försöker bevara sin solbränna. Någon saknar snön. Någon klagar över elpriserna. Någon ser på nobelfest repriser. Hemma i var stuga är förberedelserna igång inför julafton. Allt måste vara perfekt. Sedan oktober har mamma handlat julklappar. Pappa har ännu inte tänkt tanken.
Julaftonsmorgonen innebär att alla barn är uppe före tuppen, spända på vad som komma skall. Ingen i huset är egentligen speciellt upphetsad över att släkten ska komma. Alla måste ju nu koppla på sig sin sociala charm och prata om ämnen såsom väder och vind, lågkonjunkturer, julgardiner och barnuppfostran. Innerst inne vill väl alla gå omkring i sin morgonrock hela dagen och smutta på en varm kopp glögg. För att senare somna efter en julafton i sävlighetens tecken.
Men det är snart dags att bryta lugnet. Dörrklockan ringer och in strömmar hela tjocka släkten. In kommer svärfar, svärmor, kusinerna, kusinbarnen, sysslingarna, farbror, morbror, brorsan, syrran, syrrans pojkvän, svärmors katt, grannens hund och brorsans chef. Alla är de där.

Mor i stugan förbereder maten som även i år lyckas bli en aning bränd. Barnen kommer inte till maten när de ropas in. Middagen blir försenad. Någon blir sne. Till sist är alla samlade och den frommaste ber en bön. De vuxna äter maten och barnen petar i den. Alla barn överkonsumerar julmust. Någon känner sig tvungen att beundra maten, trots att den är en anings bränd. Någon äter för mycket och får ont i magen. Till slut kommer dock julgröten fram. Någon vägrar äta om inte mandeln läggs i. Under debatten om mandels varande eller icke-varande kallnar gröten. Mandeln åker till sist i. Barnen klagar på skinnet som nu bildats på gröten. Någon välter sirapsflaskan. Ingen har köpt någon kanel.
Därefter förpassas alla till TV:n för att se på Kalle Anka. Någon anser dock att Karl-Bertils julafton är bättre. Denne någon tillbringar de närmaste 45 minuterna ute på balkongen i ren protest. Kalle Anka bjuder inte på några överraskningar, allt är som det brukar vara. Och det är väl definitionen på tradition, att aldrig förnya utan att ständigt bevara.

Snart är det dags för julklapparna och barnen börjar springa omkring. Alla slår sig ner i vardagsrummet. Utanför står utejulgranen och blinkar för att sedan helt slockna. Pappa har ännu en gång misslyckats med tekniken. Pappa suckar och säger att han ska gå och köpa tidningen. Typiskt nog så kommer tomten även detta år när pappa är iväg. Men barnen skriker av förtjusning när de drar tomten i skägget bara för att avslöja att det är pappa.Nu vill pappa läsa julevangeliet. Någon går på toa. Någon för statistik på julklapparnas antal, färg, storlek, form och tryckmotstånd. Pappa säger amen.Snart flyger papper, tejp, saxar, etiketter och snören över hela luften. Kvinnorna i skaran försöker åberopa varsamhet, pappret kan ju användas nästa år också (vilket dock aldrig sker). Blod, svett och tårar, det är rena kriget och snart sitter alla utmattade bland sina nya prylar.

Sakta men säkert börjar en efter en att packa ihop sina saker, tacka för sig och förpassar sig hemåt. Någon ligger över natt. Någon glömmer sina barn men inte sina julklappar. Alla undrar vad grannens hund har i munnen. Svärmor saknar sin katt.Till sist lägger sig ändå tystnaden över huset. Nere i källaren står disken och torkar in. I fönstret hänger en sned adventsstjärna. I krubban saknas Jesusbarnet. I källaren står säcken med alla papper och snören. På yttertrappan står ett par utslocknade marschaller. På tomten står julgranen och tänds av och till. I sovrummen står alla nya klappar på golvet och skiner. I sängarna ligger folket och sover djupt. Någon snarkar. Troligtvis är det pappa.

Vad ska vi kalla denna årliga tradition? Stress och stök. Bränd mat. Griniga släktingar. Tomma plånböcker. Otåliga barn. Tjatiga traditioner. Krystade konversationer och oönskade julklappar. Kanske är det just detta vi lärt oss älska så innerligt och kallar just för julen?

Och om man lyssnar riktigt noga kanske man kan höra tomtens tassande på taket när han även för detta år lämnar oss. Men det är väl just dessa typer av sagor som vi inte tror på, åtminstone inte under någon annan tid av året. Men under julen så tror vi, och inte bara barnen gör det. De visar det visserligen lite tydligare, men inom oss alla finns ett barn som tror. Ett barn som tror på tomten, slädar och renen Rudolf. Men allt detta är egentligen bara symboler på vad vi innerst inne tror på. För även om inte en gubbe kommer farandes genom skorstenen, eller om ett par renar står parkerade på takknoppen. Även om inte snön faller eller om julgransbelysningen fungerar. Även om inte släkten kommer och stör eller om vi får några klappar. Även om allt det vi kallar för julen inte infinner sig så kan vi ändå när vi går och lägger oss höra att någon tassar runt i huset och ser över oss.

Denne någon finns där även på de övriga 364 dagarna, men det är på julafton vi släpper fram barnet i oss, det är då vi tror, det är då vi lärt oss att lyssna.

SLUT!

 


Lite musik bara...

När man inte har ngt speciellt att göra är bra musik aldrig fel. Just nu varvar jag ner med lite gladlynt musik från samlingen. Och jag tänkte bjuda dig på lite smakprov. Kanske du hittar ngt du gillar?

Conquest - Warbeast http://www.youtube.com/watch?v=hSeuVvXHk04 
Balflare - The Day Falls http://www.youtube.com/watch?v=JqTYmTrDCFI 
Signum Regis - All over the World http://www.youtube.com/watch?v=d_kzu0exxD4 
Dawn of Destiyn - Learning to Fly http://www.youtube.com/watch?v=IkTK0nETS3c&feature=related 
Thunderstone - Dirt Metal http://www.youtube.com/watch?v=r1b-zu5r-Ak 
Dreamland - Worlds Apart http://www.youtube.com/watch?v=7kZCBEM1IYE 
Excalion - The Wingman http://www.youtube.com/watch?v=vAtcSny6Lvk 
Ari Koivunen - Signs of Our Time http://www.youtube.com/watch?v=5wO1fS43FvQ 
Cardiant - Midday Moon http://www.youtube.com/watch?v=FyPPlmkz05Q 
Krusader - Cerridwen Wind http://www.youtube.com/watch?v=r9MB0LucuTs 
Ravenheart - Heaven and Back http://www.youtube.com/watch?v=k8Jy4h-UgU0 
Cain's Offering - Dawn of Solace http://www.youtube.com/watch?v=3u9REoTMOL4 
Trick or Treat - Take Your Chance http://www.youtube.com/watch?v=tl5TWGwZ3Jk 
Dignity - Dreams Never Die http://www.youtube.com/watch?v=jDzfU2JPgGk 
Solar Fragment - Take Me Higher http://www.youtube.com/watch?v=6LJpjWLwh7s 
Orden Ogan - The Lord of the Flies http://www.youtube.com/watch?v=l5qYLk0rEVg 
Primal Fear - Riding the Eagle http://www.youtube.com/watch?v=xYcdozoEMzQ 


Hej så länge!

Imorgon drar jag (om allt går som planerat) norröver för en veckas semester. Bloggen kommer inte att drabbas av detta i och med att jag skriver nytt inlägg typ en gång i veckan :) Däremot hoppas jag att jag kan föra resdagbok som sedan kommer omvandlas till följetång här på bloggen när jag väl kommit hem igen.

Vänta och se, bild och text från "Mission Nordkap09" kommer....


Inför

Har fått tag i en bil nu till min planerade Nordkap-resa. Hittade till sist en hyrfirma som hade fri körsträcka, och jag fick en drivsnål dieselbil, vilket är bra för driftkostnaderna.
Men det är klart. Om någon vill låna ut sin privata bil till mig (för en liten peng kanske) så är det självklart ett billigare alternativ. Men då ska det vara en bil med CD-spelare...

Sen har jag börjat fila lite på min nästa bok, som jag hoppas ska ta lite mer ordentligt form under min Nordkap-resa. Jag känner verkligen att jag behöver komma iväg för att få något gjort med skriveriet. Hoppas nu bara att det lossnar, så tankarna i huvudet kan bli ord som skapar meningar.


JOE SAKIC

   

Joe Sakic
Det blev som väntat. Joe Sakic har lagt skridskorna på hyllan. Men jag hade hoppats att han valt att fortsätta ett år till. Men alla karriärer har sina slut. Och Sakic har nu en enorm karriär att se tillbaka på. Själv har jag följt Sakic sen 93-94 säsongen då jag fastnade för NHL via den strida strömmen hockeybilder som jag och bröderna inhandlade. Sen dess har Sakic varit en av de stora favoriterna, och han har alltid funnits kvar i favoritlaget.

Sakic hann vinna 2 Stanley Cup och 1 Conn Smythe Trophy, 1 Art Ross Trophy och 1 Lady Byng Memorial Trophy. Sakic vann, i den kanadensiska tröjan, 1 OS-guld, 1 VM-guld och 1 VM-silver.
Sakic debuterade i NHL säsongen 88-89 och spelade totalt 20 säsonger. Han spelade 1378 matcher, gjorde 625 mål, 1016 assists och 1641 poäng. Sakic var en av ligans största ledare, och var kapten från 1992-2008, och lojal Quebec/Colorado under hela sin karriär. Få spelare har haft en så lång karriär och ändå hållt en så hög lägsta nivå. Sakic producerade alltid, och det var få säsongen som han inte hade fler poäng än spelade matcher. Och han toppade med 95/96 då hann samlade på sig 120 poäng. Sakic är också efter Gordie Howe den äldsta spelaren som nått 100-poäng gränsen under en säsong.

Sakic-eran är slut, och någon annan får axla hans mantel i fortsättningen. Men hans tröjnummer kommer aldrig någon annan att bära. Det är för heligt.


Lite filmfrossa

Det är tur att vissa filmers titlar inte översätts till svenska när de kommer till vårt avlånga land. Eller vad tror du, skulle dessa filmer ha blivit klassiker om man översatt titeln? (Ni får själva översätta tillbaka till engelska)

Dö hårt
Taxichaufför
Utomjordingar
Det kommer att bli blod
Hetta
Döda Bill
Klippan
Total återkallelse
Klipphängare
Vita män kan inte hoppa
Hjortjägaren
Vattenvärld
Stora problem i lilla Kina
Unga pistoler
Uppdrag: omöjligt


Ja det finns fler.... du som läser får ju gärna bidra med en del förslag...


Metaltown

Då har jag precis kommit hem efter en liten vistelse i Göteborg, och närmare bestämt Metaltown. Här följer mitt lilla sammandrag:

Redan under resan ner framstod det klart och tydligt att vädret skulle bli kanon, det var dags att fixa brännan. Tyvärr saknade bilen cd-spelare och uppladdning med musik av aktuella festivalband fick utebli - lite tråkigt.
Väl framme efter lite irrande den som vanligt omöjliga staden att köra rätt i, så möttes vi av en enorm kö.
Denna enorma kö gjorde att vi helt och hållet missade Dead by April, stort minus av arrangörerna att inte påbörja insläppet i tid och att skapa ett ordentligt flöde vid entrén.

Våran första konsert blev istället Pain och jag får helt enkelt säga att det var en lagom uppvärmning inför helgen. Inte dålig, inte bra utan helt svenskt lagom beskriver konserten.
Vi kastade sedan ett öga på Napalm Death och gick vidare. Henke diggade det inte alls, jag hade väl kunnat stå ut ett litet tag till.
Istället inväntade vi Trivium som bjöd på bra underhållning. Aggresivt och melodiskt, och stundtals riktigt bra. Synd bara på att sångarens mellansnack bestod med 50% av ordet fuck och dess olika böjningar...

Children of Bodom blev nästa akt att bevittna, och det är inget band jag av någon mer unik anledning än att de var tråkiga, ska springa och inhandla skivor av. Bra dra, men inga låtar som sätter sig - och sångaren lånade visst Trivium sångarens mellansnacks-manus.

Klockan närmade sig 20:00 och kvällens största förväntan Volbeat äntrade scenen. De gav publiken precis vad den behövde - en kanonspelning. Och ett stort plus för en sympatisk sångare som inte bara står och vrålar svordomar, utan faktiskt säger något värt att lyssna på.

Disturbed heter bandet som jag hade absolut ingen koll på innan de drog igång. För min del var spelningen inte nämnvärt intressant. Klen sång och tradiga låtar. Troligtvis ett band jag godkänner på skiva - men inte i solen på Metaltown. Henke förstår mig inte. Publiken var ändå på g.

Framåt kvällningen letade jag mig in i tältet, och lilla scenen, för att lyssna lite på Bullet. Det var tur det, för deras AC/DC-inspirerade röjmetal gav mig mersmak. Ordentligt drag hos den lilla publiken som slopade Slipknot på den stora scenen. Fyra getingar till Bullet!

Avslutade första dagen med att gå upp på Götaälvsbron och iakkta Slipknot från ovan. 10 minuter och sen åkte vi för att sova.

Lördagen började med en kanonspelning av Evergrey. Helt klart ett band jag missat under åren och kanske borde ta lite tid att lyssna in mig desto mer på.
Efter detta väntade Dragonforce, och ett av mina mest förväntansfulla ögonblick på festivalen. Ryktena har sagt att Dragonforce inte är bra live - denna konsert bevisade motsatsen. Sångaren sjöng bra och bandet bjöd på bra underhållning (vi fick oss t.o.m. en liten titshow) och publikfrieri som gick hem i massan.

My Dying Bride blev en annorlunda upplevelse. Partier var helt klart medryckande i sin tyngd och mörker, men både jag och Henke satte oss ner och sov, vilket säger det mesta: Doommetal är inte vår kopp med te...
Festivalens helt klart tråkigaste band.

En snabbtitt på Girugämesh som inte gav mig någon mersmak. Tråkmetal när den är som mest intetsägande.
Vi gick för att äta jordgubbar och lyssna på Mustasch istället, och festivalens absolut röjigaste band och med en publik som verkligen förstärkte musiken. Helt klart underhållande - trots att vi inte såg någonting av scenen.

Opeth bjöd på långtråkig brutalmetal med skön growl och härliga dubbeltrampscrescendon. Men stela musiker och långa partier av emotienella jamsektioner är inte roliga att stå och lyssna på.

Dir En Grey blev aldrig intressant, utan intogs på distans med en chorizo i min hand.
Kvällen avslutades med sedvänjan att vandra upp på bron och avnjuta kvällens headliner, som denna gång var Marilyn Manson. Vi kastade ett getöga, eller två, på honom och sen åkte vi hem för att sova.

Det var Metaltown i korthet. Bästa minnena på denna resan blir nog:
- Napalm Death sångaren, som nog haft en tuff engelsk uppväxt, av hans ihärdiga spasmryckande på scenen att dömma.
- Monster tältet som spelade Helloween och gav min power-metal abstinens en stunds vila.
- Hamish, som var på besök från Braveheart filminspelningen...
- Right here, right now-tältet, som bjöd på suspekt underhållning.
- Killen som tränande för göteborgsvarvet...
- Mannen med päls
- Alla människor som uppfyllde metalidealet i och med sina vita kroppar och bondbrändsröda underarmar och nackar.
- Alla sarkasm som Henke och jag har gjort oss skyldiga till under denna vistelse.

Och nu var det slut. Stay True, Stay Metal ;)


Lite citat bara

Hittade lite roliga citat på nätet, och jag tänker inte översätta dom...

"There are two different kinds of people in this world; those who finish what they start, and"
- Brad Ramsey

"Many years ago I chased a woman for almost two years, only to discover that her tastes were exactly like mine: we both were crazy about girls."
- Groucho Marx

"I wanted to kill the hottest person on earth. Then I learned there were laws against suicide"
- Missy Fruchter

"The trouble with jogging is that by the time you realize you're not in shape for it, it's too far to walk back"
- Franklin Jones

"There is a fine line between fishing and just standing on the shore like an idiot"
- Steven Wright

"I like work; it fascinates me. I can sit and look at it for hours"
- Jerome K. Jerome

"Those who think they know everything are very annoying to those of us who do"
- Terry Marchal


Namnbyte att önska i passkontrollen??

Namn som inte är alltför klockrena om man funderar på att som svensk flytta över till staterna:

Urban
Bore (betyder tråkmåns)
Tore
Bernt
Gun
Rut (betyder brunstig)


En glad nyhet

Ryktena är igång igen. Vi håller tummarna för att det blir verkstad av snacket. Och vad säger ryktena? Jo, att Polisskolan 8 är i arbete. Och samtliga roller är tänkta att repriseras. Det ni, det måste väl ändå vara årets största karamell att suga på?


Fenomenet "DECKARE"

Igår var jag på bio och såg "Män som hatar kvinnor", den senaste hypade deckaren. Detta var den tredje deckaren på en relativt kort tid som jag sett. Återigen blev jag förundrar över hur dessa filmer anses vara bra.
Visst, det är spännande att följa händelseförloppet, men det är (i min mening) beklämande när man inser vad för händelseförlopp det är man följer. Den senaste filmen bestod av brutala mord utifrån religiösa lagar från tredje mosebok, sexuellt våld i olika former och snedvridna perversiteter. Och detta ses som underhållning.

Jag köper tanken att deckare triggar tanken och när vår spänningslust. Men det tycker jag inte rättfärdigar de medel som deckaren använder. För mig blir allt till sist osmakligt och osunt. Igår betalade jag 90 kronor för att se en tjej bli våldtagen och en sadistiskt mördare köra ihjäl sig och brinna upp. Visst, det var bara på film. Men ändå. Idag vet vi ju att verkligheten faktiskt kan vara lika brutal som filmen. Och det är skrämmande.

Jag kan (kanske, tyvärr) inte se underhållningen i dessa former av deckare (jag klara av Agatha Christie bättre), utan jag ser bara hur avtrubbat och förstört vår mänskliga natur har blivit när vi gottar oss i detta. Det  blir inte bättre när vi betalar 40 kronor extra för att även kunna få lite popcorn till helheten.


Virgin Steele

Det finns band som sticker ut från mängden. Oftast brukar dessa band vara lite svåra att ta till sig, då de experimenterar och tänjer på gränserna. Virgin Steele är ett sådant band, men ett band jag inte kan motstå att ta till mig. De gör musik som är omisskänligt unik. Åtminstone har jag inte kommit över något som låter lika.
Här kommer en del riktigt goa låtar:

Veni, vidi, vici - http://www.youtube.com/watch?v=ar8zBkwwYbk
The Burning of Rome - http://www.youtube.com/watch?v=fj_Ae9p1qPA
God above God - http://www.youtube.com/watch?v=X-nxw3KlR8Q
A Cry in the Night - http://www.youtube.com/watch?v=6lHcffBthn8
Thy Kingdom Come - http://www.youtube.com/watch?v=oVLjxa5v5A8
Emalaith - http://www.youtube.com/watch?v=yvzfh0B2ZJk


Edguy

Det var en känsla av surrealism när jag gick in i konserthallen. Jag visste att jag befann mig i samma byggnad som Edguy. Och även en liten fjortis i mig gjorde sig hörd. Men det var en kontrast mellan att bläddra i CD-konveluten och nu se bandet live, endast några meter ifrån mig själv.
Edguy, tillsammans med Gamma Ray, är de två band som var mina härförare i Metal-landet, när jag som tonåring hitta vägen till skivbutikerna. Och nu fick jag helt enkelt bevittna den ena hälften av dessa. Det var riktigt roligt!
Tobias Sammet hade inte riktigt rösten med sig, vilket var synd, men när den medryckande musiken väl början så är det faktiskt inget jag står och tänker på.  Bäst var "Vain Glory Opera" och "The Headless Game", gamla klassiker som håller än. Och Felix Bonhkes trumsolo var en njutning, i mina öron var han bäst på scenen denna kväll.

Jaja, nog snackat om min första Edguy konsert. Här kommer lite låtar för dig att lyssna på. Detta är musik man blir glad av :)

The Pride of Creation http://www.youtube.com/watch?v=yfUbc80dyYE
Vain Glory Opera http://www.youtube.com/watch?v=kTgqn8d0iiU
Return to the Tribe http://www.youtube.com/watch?v=fH0DuraqbMk
New Age Messiah http://www.youtube.com/watch?v=G3bGWVNpWqg
Spooks in the Attic http://www.youtube.com/watch?v=Ctu3SIIhiYo
Down to the Devil http://www.youtube.com/watch?v=5YTiXYbgHPU
All the Clowns http://www.youtube.com/watch?v=sKKt2KHE53U
Wasted Time http://www.youtube.com/watch?v=CfThP4h8I9c
Painting on the Wall http://www.youtube.com/watch?v=HbAcW43u3VM
How Many Miles http://www.youtube.com/watch?v=IoKHm2r-iIU


NHL uppdatering

I höstas gav jag en liten inblick över vilka veteraner som valt att fortsätta spela åtminstone en säsong till i NHL. Nu har halva säsongen gått och det är dags att se över hur veteranläget ser ut. Så för dig som är som jag och gillar en massa statistik - läs och njut! Sifforna står för matcher-mål-assist-poäng-utvisningsminuter.

(Om du vill läsa det första NHL-inlägget får du gå till arkivet Juli2008)

Glen Murray , 36, Bruins - Blev utköpt av sitt lag i Juli och karriären ser ut att ha tagit slut.
Markus Näslund, 35, Rangers - 50/15/18/33/26
Vyacheslav Kozlov, 36, Thrashers - 50/16/27/43/24
Keith Tkachuk, 36, Blues - 45/15/16/31/37
Mike Sillinger, 37, Islanders - 7/2/0/2/0
Alexei Kovalev, 35, Canadiens - 48/13/22/35/42
Bryan Smolinski, 37 - Har inte fått ngt nytt kontrakt
Owen Nolan, 36, Wild - 29/12/9/21/15
Roman Hamrlik, 34, Canadiens - 47/2/13/15/38
Bill Guerin, 38, Islanders - 48/14/18/32/50
Scott Niedermayer, 35, Ducks - 51/5/28/33/50
Teemu Selanne, 38, Ducks - 34/14/13/27/12
Doug Weight, 37, Islanders - 38/8/25/33/27
Sergei Zubov, 38, Stars - 10/0/4/4/0 (Är skadad)
Darryl Sydor, 36, Stars - 38/1/7/8/10
Geoff Sanderson, 36 - Väntar på nytt kontrakt
Sergei Fedorov, 39, Capitals - 22/5/10/15/22
Mathieu Schneideer, 39, Thrashers - 37/4/7/11/42
Bobby Holik, 37, Devils - 31/2/3/5/30
Nicklas Lidström, 38, Red Wings - 45/7/25/32/14
Mats Sundin, 38, Canucks - 8/2/1/3/12
Martin Gelinas, 38 - Har börjat spela i Schweiziska ligan
Mike Modano, 38, Stars - 47/14/17/31/24
Jeremy Roenick, 38, Sharks - 28/3/5/8/22
Rod Brind'amour, 38, Hurricanes - 50/8/21/29/20
Joe Sakic, 39, Avalanche - 15/2/10/12/6 (Tillfälligt skadad)
Luke Richardson, 39, Senators - 2/0/0/0/2 (Avslutade karriären tidigt in på säsongen)
Brendan Shanahan, 39, Devils - 5/3/1/4/10
Teppo Numminen, 40, Sabres - 45/2/12/14/20
Mark Recchi, 40, Lightning - 49/11/22/33/16
Gary Roberts, 42, Lightning - 19/2/1/3/16 (Tillfälligt skadad)
Chris Chelios, 46, Red Wings - 9/0/0/0/10

Några av förra listans spelare hann lägga skridskorna på hyllan innan säsongen började, och det är följande:
Dallas Drake, 39
Keith Carney, 38
Stu Barnes, 38
Tony Amonte, 38

Extra roligt är att Claude Lemieux, 43, valde att efter 5 års frånvaro göra comeback. Han har nu hunnit med 3 matcher med San José Sharks, dock har han inte gjort några poäng ännu.


Det neutrala samhällets enorma brist

Ännu en gång har mitt arbete fått kritik via en insändare. Ännu en gång beror det på de "religiösa inslag" som finns i vårt arbete. För dig som inte vet - jag arbetar med socialt arbete för ungdomar genom ett projekt som heter "Shalom fält". Projektet är ett samarbete mellan kommun och kyrka, där samtliga inom "golvpersonalen" är personligt kristna. Och det är det som är problemet - enligt insändarskribenten.

Slutsatsen av insändaren är att jag som kristen inte är kvalificerad för att arbeta med utsatta ungdomar. Jag har nämligen en dold agenda - att frälsa ungdomarna, och få fler medlemmar till kyrkan. Missuppfattningen kunde inte vara mer total.

Nu ställer jag mig frågan: hur ska jag som kristen kunna hjälpa andra människor, utan att anklagas för att ha dolda motiv? Det sekulära samhället (och det humanistiska) menar att religionen ska vara en privatsak och att all religiös eller politisk påverkan är felaktig. Samhället måste värna om människans egna förmåga att välja sin väg att gå. Men det sekulära samhället som ska vara så "öppet" och "tolerant" verkar ju mena att kyrkan och religionen inte ska få ha någon plats i det samhället. Det blir ju iaf slutsatsen när kristna socialt arbetande människor kritiseras för sitt arbete - enbart på grunden att de är kristna. Om du är hungrig - spelar det någon roll om handen som ger dig mat sitter på en kristen eller muslimsk eller socialdemokratisk människa?

Allt ska vara så neutralt numera. Men ingen människa kan vara fullständigt neutral. Att vara helt neutral innebär att man inte är någonting. Neutraliteten i sin fullbordan blir ett intet. Även humanisten måste se detta. Alla bär vi på en värdegrund, och det är den grunden som påverkar hur vi lever våra liv. Det insändaren egentligen säger är att den kristna värdegrunden är sämre, för den ska man hålla helt för sig själv - den är inte värd att delas med andra, den är rent av farlig att ge vidare.

Jag undrar om inte det sekulära samhället i slutändan kommer att bli det intoleranta samhället. Alla ska vara likriktade. Hur ska ett sådant samhället kunna värna om människans egna förmåga att välja - samhället har ju eliminerat själv förmågan att välja i och med att det finns inget val att göra.

Jag tänker fortsätta brinna för att stötta människor i min omgivning trots vad andra menar att jag har för agenda. Jag behöver inte predika min kristna tro till de ungdomar jag möter - de möter den nämligen i mina vardagliga handlingar och attityder. Som insändarskribenten skriver så är inte godhet något som exlusivt hör kristen tro till, då tycker jag han kan låta mig få fortsätta vara god - för den godheten behöver ju som sagt inte vara rotad i min kristna tro!

Och om den nu är det, undrar jag varför den skulle vara mindre god än skribentens godhet?


Lite sköna historier jag hört...

1.
En nybliven busschaufför krockade på sin första busstur. Polisen kom och frågade busschauffören vad som hänt.
Busschauffören svarade:
"Inte vet jag, jag var bak i bussen och sålde biljetter."

2.
Två myggor satt på Robinson cruse och prata. Så sa den ene:"Nä, nu sticker jag. Vi syns på Fredag."

3.
Fyra män sitter på anställningsintervju och chefen frågar männen:
- Vad är det snabbaste ni vet?
Första mannen svarar:
- En tanke! Den poppar upp i huvudet utan förvarning, plötsligt finns den bara där!
Den andra mannen svarar:
- En blinkning, den kommer och försvinner utan att man märker att den skett!
Den tredje mannen svarar:
- Ljuset, i samma ögonblick man slår på strömbrytaren så finns bara ljuset där!

Chefen tror sig ha funnit sin man, då ljuset är det snabbaste han själv kan tänka sig, men han vänder sig till den fjärde mannen som svarar:
- Diarre!
- VA? utbrister chefen.
- Jo, svarar mannen, härom dagen blev jag magsjuk på gamla räkor och det körde ihop sig rejält i magen. Jag sprang mot toaletten men jag hann varken tänka, blinka eller slå på lyset innan jag sket ner mig!

4.
Det här är en fantasisituation men det är intressant att veta vad du skulle göra.

Situationen är som följer:
Du befinner dig i ett översvämningsdrabbat område i USA. Hem har gått förlorade, infrastukturen har blivit förstörd och hjälpen kommer inte fram. Du tar fotografier för en nyhetsbyrå, och reser ensam och letar efter speciellt bra scener.

Plötsligt får du syn på George W. Bush som svepts iväg av vattnet. Han hänger sig fast vid ett träd som snart brister. Du kan antingen lägga ner kameran och rädda honom eller ta ett Pulitzer-vinnande foto på honom då han försvinner i djupet.

Frågan lyder (och fundera noga):

Vilken lins skulle du använda?

5.

Inatt drömde jag att jag åt en jättestor marshmallows. Och när jag vaknade så var kudden borta...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0