Begravningssnack
Jag var och fikade med några ungdomar härom dagen, och när jag kommer och sätter mig så hör jag att de pratar om min begravning! Fast jag måste säga att det dom sa värmde. De var överens om att många ungdomar i Oskarshamn skulle komma, och dom skulle vara ledsna. Men det bästa av allt var att dom sa att min keps skulle ligga på kistan. Och kanske, kanske blir min begravning den enda formella tillställningen där jag tillåts ha min keps? Jag får försöka att spara kepsen tills det är dags, och det dröjer förhoppningsvis ett tag...
Men jag sa till mina ungdomar, och jag säger det till alla som vill lyssna. På min begravning får ni gärna vara ledsna, men jag beordrar er också att vara glada - glada för min skull, för där jag då befinner mig är en plats jag vill vara på. Men den platsen kan vänta ett tag till, jag vill nämligen fortsätta utforska och se livet på den här sidan döden.
Men jag sa till mina ungdomar, och jag säger det till alla som vill lyssna. På min begravning får ni gärna vara ledsna, men jag beordrar er också att vara glada - glada för min skull, för där jag då befinner mig är en plats jag vill vara på. Men den platsen kan vänta ett tag till, jag vill nämligen fortsätta utforska och se livet på den här sidan döden.
Remote places of the world
Tänkte att jag skulle avslöja en av mitt livs små böjelser. Alla har vi väl något som fångar vårt intresse, ett något som andra inte riktigt förstår? Mitt lilla något för denna gången kallar jag för "civilisationer i fjärran".
Jag kommer ihåg att i tonåren satt jag och brorsan och läste mycket kartor och atlas, därav kan vi en massa udda kunskap inom ämnet namngeografi. En sak vi gjorde var att vi tittade ut alla öar och ögrupper i världen, och sen skapade listor över dessa där vi presenterade olika fakta om dom, typ invånare och huvudorter och sånt.
Jag fascineras fortfarande över att människor faktiskt bor på så extremt avlägsna platser. Här har jag letat upp några sådana platser som jag gärna skulle vilja besöka.
Pitcairn: Världens minsta stat, även om den står under det brittiska territoriet. Huvudstad är Adamstown, och där bor hela öns befolkning på 48 stycken. 4,6 kvadrat kilometers står är dessa människors hem, och dom livnär sig på fiske och frimärken.
Alert: Världens nordligaste punkt där människor bor permanent. Ligger på Ellesmere Island i Canada. Invånarantalet är 5, plus en del som tillfälligt bor där. Platsen är främst till som station för väder och annan forskning. Medeltemperaturen i Juli är 3.3 celsius - och det är den varmaste månaden om året. Sugen på att flytta dig?
Inalik: Huvudort, och enda samhälle på ön Little Diomede mellan Ryssland och Alaska. Det bor 147 invånare i staden. Flera generationer av eskimåer har bott på ön under många århundraden.
Tristan da Cunha: Världens mest avlägsna plats som har invånare. Ögruppen ligger mitt i atlanten och här bor 270 invånare i huvudstaden Edinburgh of the Seven Seas - som också är ögruppens enda bebyggelse.
Sen finns det ställen som ingen valt att bosätta sig på, och ja, det är väl tur det. Eller vad sägs om att bilda bosättning här:
Rockall, egentligen inte en ö utan bara en klippa som skjuter upp mitt ute i Atlanten. Magnifik, men ej speciellt bovänlig.
Jag kommer ihåg att i tonåren satt jag och brorsan och läste mycket kartor och atlas, därav kan vi en massa udda kunskap inom ämnet namngeografi. En sak vi gjorde var att vi tittade ut alla öar och ögrupper i världen, och sen skapade listor över dessa där vi presenterade olika fakta om dom, typ invånare och huvudorter och sånt.
Jag fascineras fortfarande över att människor faktiskt bor på så extremt avlägsna platser. Här har jag letat upp några sådana platser som jag gärna skulle vilja besöka.
Pitcairn: Världens minsta stat, även om den står under det brittiska territoriet. Huvudstad är Adamstown, och där bor hela öns befolkning på 48 stycken. 4,6 kvadrat kilometers står är dessa människors hem, och dom livnär sig på fiske och frimärken.
Alert: Världens nordligaste punkt där människor bor permanent. Ligger på Ellesmere Island i Canada. Invånarantalet är 5, plus en del som tillfälligt bor där. Platsen är främst till som station för väder och annan forskning. Medeltemperaturen i Juli är 3.3 celsius - och det är den varmaste månaden om året. Sugen på att flytta dig?
Inalik: Huvudort, och enda samhälle på ön Little Diomede mellan Ryssland och Alaska. Det bor 147 invånare i staden. Flera generationer av eskimåer har bott på ön under många århundraden.
Tristan da Cunha: Världens mest avlägsna plats som har invånare. Ögruppen ligger mitt i atlanten och här bor 270 invånare i huvudstaden Edinburgh of the Seven Seas - som också är ögruppens enda bebyggelse.
Sen finns det ställen som ingen valt att bosätta sig på, och ja, det är väl tur det. Eller vad sägs om att bilda bosättning här:
Rockall, egentligen inte en ö utan bara en klippa som skjuter upp mitt ute i Atlanten. Magnifik, men ej speciellt bovänlig.There and back again...
Igår var det dags för ännu ett Sagan om ringen maraton. Jag somnade efter film nummer två. Därför såg jag den avslutande delen nu på morgonen. Den sista halvtimmen av filmen får mig att sitta med en klump i halsen, och några tårar som rinner nerför kinderna. Det beror nog på att filmen avslutning lyckas kapsla in så otroligt mycket stort. Och framförallt lyckas den förmedla att allting har två sidor. Det är hopp förenat med tvivel och återföreningens glädje med avskedets sorg. Jag kan inte hjälpa att jag faller in i en stund av drömmeri, även tankarna måste få ta sig sina utflykter ibland.
Nu lämnar jag snart hemmet för två veckors semester. Bloggen kommer troligtvis vara inaktiv under denna tid - jag räknar i alla fall med det. Det är dags för mig att önska mig själv en trevlig semester - och en glad fortsatt sommar för alla er bloggläsare.
På återseende...
Nu lämnar jag snart hemmet för två veckors semester. Bloggen kommer troligtvis vara inaktiv under denna tid - jag räknar i alla fall med det. Det är dags för mig att önska mig själv en trevlig semester - och en glad fortsatt sommar för alla er bloggläsare.
På återseende...
Polisskolan - Vad hände sen?, del 4
BUBBA SMITH (1945-) - Hightower
Hightower hade också en liten favoritstämpel bland esemblen. Han var ju stark, och det var ju coolt att vara stark (och kunna välta polisbilar). Samtidigt så var Hightower lite av en doldis i serien, han sa inte mycket utan var mest där och gjorde sitt jobb. Och han var från början florist.
Bubba Smith - mannen bakom rollen, och mannen med det sköna förnamnet - han var först känd som spelare inom amerikansk fotboll, där han blev ihågkommen pga sin enorma storlek. 1967-1976 var de år som han var aktiv som proffsspelare. Efter fotbollskarriären gick han över till teve- och filmkarriären. Hans första film var Superdome (1978), och den handlade inte helt oväntat om amerikansk fotboll. Polisskolan blev hans första stora roll, även om den föregicks av en mindre roll i filmen Stroker Ace, där Burt Reynolds hade huvudrollen. Några andra anmärkningsvärda filmrollen kom det inte att bli under 80-talet eller 90-talet. Han gjorde förvisso två biroller i filmerna Black Moon Rising (1986) och När skinkorna tystnar (1993). Men Polisskolan kom att bli hans mest kända filmer. År 2000 gjorde han en roll i b-filmen Down 'n Dirty och 2004, även då i b-filmen, Full Clip. Väntar härnäst gör en mindre roll i b-skräckisen Blood River. Det är inte ett tecken på en stigande karriär för Bubba.
Hightower verkar alltså än så länge vara den roll som Bubba Smith kommer att bli ihågkommen för mest.
Ortodoxi
Har nyligen avslutat läsningen av Gilber Keith Chestertons Ortodoxi, som av många anses vara hans stora klassiker. Detta är boken där Chesterton presenterar sin livsfilosofi, en filosofi som när han upptäckte den, fann han den redan vara upptäckt. Boken är en apologetisk bok, men ändå inte. Det dröjer ett bra tag in i boken innan Chesterton överhuvudtaget börjar nämna den kristna tron. Han skriver på ett humoristiskt sätt, med bilder som lockar till skratt men också till eftertanke. För mig personligen, är boken en aning svår att läsa, den kräver nämligen en del av läsaren. Men det är en bok som rymmer många guldkorn, och enbart för dessas skull är den värd att läsas.
Att boken är skriven 1908 gör att man behöver läsa med en viss nyansering, tiderna var lite annorlundare då än nu. Fast ändå känns boken väldigt aktuell. Mina understrykningar i boken blir det till att återvända till. Här kommer några exempel som jag fastnat för.
"Kort sagt hade jag alltid trott att det fanns magi i världen, men nu anade jag att det också fanns en magiker med i spelet. Och detta pekade mot en djup och omedveten känsla som alltid fanns med: att vår värld har en mening, och om det finns en mening finns det en person. Jag hade alltid upplevt livet först och främst som en berättelse, och där det finns en berättelse finns det en som berättar."
"Oscar Wilde påstod att solnedgångar inte blir uppskattade därför att vi inte kan betala för dem. Men Oscar Wilde hade fel. Vi kan betala för solnedgångar. Vi kan göra det genom att inte vara Oscar Wilde."
"Den gamla ödmjukheten var en sporre som hindrade en från att göra halt - inte en spik i stöveln som hindrade en från att gå vidare. Den gamla ödmjukheten gjorde att man tvivlade på det man gjorde, och det fick en att arbeta hårdare. Men den nya ödmjukheten gör att man tvivlar på varför man gör det, och det får en att helt sluta arbeta."
"Att acceptera allting är en övning, att förstå allting är en prövning. Diktaren söker bara rymd och vidd, en värld att sträcka ut sig i. Allt han begär är att få sticka in huvudet i himlen. Det är logikern som försöker få in himlen i huvudet. Och det är hans huvud som går i bitar."
Filmfrossa att se fram emot
Kanske det är dags för ett inlägg om film. Jag tror nog det. Sitter och funderar på om jag ska beställa lite filmer via nätet - men jag är inte riktigt klar med vilka filmer det ska bli. Därför behöver jag din hjälp. Här kommer några eventuella filmer som cirkulerar i min tanke. Vad tycker du om förslagen, och/eller har du bättre förslag att ge mig?
Into the Wild - den verkar helt enkelt vara en bra film
Pans labyrint - Sett den, och den är så otroligt bra att ett inköp är obligatorisk
There Will Be Blod - Man måste väl se en film som blivit nominerad till en Oscar för bästa film?
3:10 to Yuma - Sett även denna, och det var en behaglig upplevelse.
Life as a House - Sevärd film, och vill se den igen
Holes - Har funderat länge på denna film, kanske dags att slå till?
Beowulf and Grendel - Förkärleken till historiska filmer med svärd lyser igenom
Into the Wild - den verkar helt enkelt vara en bra film Pans labyrint - Sett den, och den är så otroligt bra att ett inköp är obligatorisk There Will Be Blod - Man måste väl se en film som blivit nominerad till en Oscar för bästa film? 3:10 to Yuma - Sett även denna, och det var en behaglig upplevelse. Life as a House - Sevärd film, och vill se den igen Holes - Har funderat länge på denna film, kanske dags att slå till? Beowulf and Grendel - Förkärleken till historiska filmer med svärd lyser igenomGör rum i bokhyllan...
... för här kommer fyra böcker till!
Jag har idag hämtat ut ett paket innehållandes fyra - förhoppningsvis - läsvärda böcker. Alltid trevligt med nya bekantskaper i böckernas värld. Jag blir dock också påmind om hur många böcker jag har ståendes i hyllan, och som jag aldrig läst - inte ens öppnat. Men men, dom får vänta ytterligare en tid.
Detta är de senaste inköpen:
De gnostiska evangelierna - Elaine Pagels
Har funderat på att köpa den sedan länge, och fick härom veckan uppmaningen att läsa den. Så nu tog jag tag i den saken. Ska bli intressant att läsa, och jag tror den kommer röra upp en hel del i mina tankar kring Bibelns trovärdighet och historiska vittnesbörds trovärdighet.
Lord or Legend? - Wrestling with the Jesus Dilemma - Gregory Boyd & Paul Rhodes Eddy
Som komplement till Pagels bok inhandlade jag denna. Har sneglat på den en tid men valt att avstå. Dels i väntan på en översättning (vilket lär dröja, utifrån min erfarenhet av Boyds andra alster) och dels av ointresse för att återigen läsa en bok om ämnet. Men nu är det dags att friska upp min inre debatt igen. Boyd är en av mina favoriter när det kommer till lätbegripliga böcker om obegripliga ämnen - eller hur jag nu ska uttrycka mig. Läs gärna hans "klassiker" Brev från en skeptiker.
Bön - spelar det någon roll? - Philip Yancey
En lång väntan är över. Yanceys senaste har genomgått översättningen - och troligtvist också överlevt den. Har inte ännu vågat mig på att läsa Yancey böcker på hans modersmål, lite i rädsla av att jag inte kan ta emot det som är så välbekant för mig i hans böcker. Men nu när jag snart har läst allt på svenska, kanske jag skulle ta och pröva en på engelska?
Denna bok tar upp ett ämne som jag verkligen funderat på just nu, och som fångar mitt intresse - i annat fall brukar Yancey skriva om ämnen på ett sätt att de blir intressanta och aktuella oavsett.
Ortodoxi - Gilbert Keith Chesterton
Har denna på engelska. Har även påbörjat läsningen av det exemplaret. Men jag lämnade läsningen och sen tog jag aldrig upp den igen. Min engelska behöver bli bättre - det är inte Chesterton som behöver lära sig skriva. Nu har Artos varit vänliga och översatt denna bok (något jag för övrigt inte visste förrän jag fick hem den idag), så jag sitter nu med en sprillans ny utgåva av Chestertons klassiska bok där han förmedlar sin filosofi. Har redan påbörjat läsningen.
Jag får skäl till att återkomma med reflektioner och synpunkter efter att böckerna, med tidens gång, blir lästa. Har du läst någon av dessa böcker får du ju gärna berätta vad du tyckte!
Jag har idag hämtat ut ett paket innehållandes fyra - förhoppningsvis - läsvärda böcker. Alltid trevligt med nya bekantskaper i böckernas värld. Jag blir dock också påmind om hur många böcker jag har ståendes i hyllan, och som jag aldrig läst - inte ens öppnat. Men men, dom får vänta ytterligare en tid.
Detta är de senaste inköpen:
De gnostiska evangelierna - Elaine Pagels
Har funderat på att köpa den sedan länge, och fick härom veckan uppmaningen att läsa den. Så nu tog jag tag i den saken. Ska bli intressant att läsa, och jag tror den kommer röra upp en hel del i mina tankar kring Bibelns trovärdighet och historiska vittnesbörds trovärdighet.
Lord or Legend? - Wrestling with the Jesus Dilemma - Gregory Boyd & Paul Rhodes Eddy
Som komplement till Pagels bok inhandlade jag denna. Har sneglat på den en tid men valt att avstå. Dels i väntan på en översättning (vilket lär dröja, utifrån min erfarenhet av Boyds andra alster) och dels av ointresse för att återigen läsa en bok om ämnet. Men nu är det dags att friska upp min inre debatt igen. Boyd är en av mina favoriter när det kommer till lätbegripliga böcker om obegripliga ämnen - eller hur jag nu ska uttrycka mig. Läs gärna hans "klassiker" Brev från en skeptiker.
Bön - spelar det någon roll? - Philip Yancey
En lång väntan är över. Yanceys senaste har genomgått översättningen - och troligtvist också överlevt den. Har inte ännu vågat mig på att läsa Yancey böcker på hans modersmål, lite i rädsla av att jag inte kan ta emot det som är så välbekant för mig i hans böcker. Men nu när jag snart har läst allt på svenska, kanske jag skulle ta och pröva en på engelska?
Denna bok tar upp ett ämne som jag verkligen funderat på just nu, och som fångar mitt intresse - i annat fall brukar Yancey skriva om ämnen på ett sätt att de blir intressanta och aktuella oavsett.
Ortodoxi - Gilbert Keith Chesterton
Har denna på engelska. Har även påbörjat läsningen av det exemplaret. Men jag lämnade läsningen och sen tog jag aldrig upp den igen. Min engelska behöver bli bättre - det är inte Chesterton som behöver lära sig skriva. Nu har Artos varit vänliga och översatt denna bok (något jag för övrigt inte visste förrän jag fick hem den idag), så jag sitter nu med en sprillans ny utgåva av Chestertons klassiska bok där han förmedlar sin filosofi. Har redan påbörjat läsningen.
Jag får skäl till att återkomma med reflektioner och synpunkter efter att böckerna, med tidens gång, blir lästa. Har du läst någon av dessa böcker får du ju gärna berätta vad du tyckte!
Citatkavalkad 2 - Gilbert Keith Chesterton
Jag kan inte hålla mig ifrån alla dessa citat. Jag njuter, ja om jag vore buddist så skulle jag uppgå i Nirvana, genom att läsa citat. Min lilla genomgång idag ägnar jag åt den rundglade G. K. Chesterton. Chesterton (1874-1936) var en brittisk kristen författare, som skrev böcker, noveller, essäer och dikter. Han var en erkänd försvarare av den kristna tron, och han begagnade sig mycket av sin humor och kvicktänkthet. Jag har nog inte helt fel om jag skulle kalla honom för föregångaren till C. S. Lewis - som han också var samtida med under en tid. Chesterton skriver med ett djupt allvar, en underbar självdistans och alltid med glimten i ögat.
Tar mig även denna gång friheten att översätta hans citat.
"De snikna går upp tidigt på morgonen; och inbrottstjuvar, har jag hört, går upp kvällen före"
"En obekvämlighet är enbart ett äventyr felaktigt övervägt. Ett äventyr är en obekvämlighet riktigt övervägt"
"Att ha rätten till att göra något, innebär inte alltid att det är rätt att göra det"
"Tradition innebär att ge röster åt de mest obskyra av alla samhällsklasser, våra förfäder. Det är de dödas demokrati"
"En detektivhistoria beskriver generellt hur sex personer diskuterar varför en är död. En modern filosofisk historia beskriver generellt hur sex döda personer diskuterar hur någon överhuvudtaget kan leva"
"Den sanna soldaten slåss inte för att han hatar det som är framför honom, utan för att han älskar det som är bakom honom"
"Avskaffa Guden, och regeringen blir Guden"
"Guds gåtor är mer tillfredsställande än människornas svar"
"Om det inte fanns någon Gud, skulle det inte finnas några ateister"
"Stora sanningar kan endast bli bortglömda, aldrig förfalskade"
"Konst, tillika moral, består i att dra linjen någonstans"
"En bra roman berättar sanningen om dess hjälte. En dålig roman berättar sanningen om dess författare"
"Mod är som term nästan en självmotsägelse. Mod innebär en stark längtan att leva som tar sig form av en beredskap för att dö"
"Befria inte en kamel från sin börda att ha en puckel. Du kanske då befriar den ifrån att vara en kamel"
"Hur du tänker när du förlorar, avgör hur länge det dröjer tills du vinner"
"Jag ser på golf som ett dyrt sätt att leka med kulor"
"Man ser stora saker nerifrån dalen; endast små ting från toppen"
"Det enda sättet att komma med på ett tåg är, har jag märkt, att missa det som kom innan"
"Poeterna har varit mystiskt tysta kring ämnet ost"
"Den resande ser vad han ser. Turisten ser vad han kom för att se"
"Det enda sättet att älska något är att inse att det kan gå förlorat"
"Att vara smart nog att få alla pengar, innebär att vara dum nog att vilja få det"
"Riv aldrig ett staket utan att veta anledningen till att det byggdes"
"Jag tror på idén med hett vatten. Det håller dig ren"
"Galningen är inte mannen som förlorat sitt förstånd. Galningen är mannen som förlorat allt annat förutom sitt förstånd"
"Sagor är mer än sanna; inte för att de lär oss att drakar existerar, utan för att de lär oss att drakar går att besegra"
Gilbert Keith Chesterton
Återvinning
För att tag sedan gick jag förbi en löpsedel för en av alla kvällstidningar (antagligen Aftonbladet). Löpsedeln behandlade ämnet "inkomst". Löpsedlar av den arten dyker upp med jämna mellanrum. Tydligen är det något som säljer lösnummer. Om man nu skulle fastna för denna löpsedel. Inhandla en tidning. Och bläddra fram till de rätta sidorna. Då får man läsa vilka i ens kommun som "tjänar mest". Det kan ju vara bra att veta - om man behöver låna pengar någon gång.
Jag stör mig inte alls något på ordet "tjänar", däremot på ordet "mest". I vårt samhälle idag mäter vi alltings värde utifrån termerna "bäst/sämst", "mest/minst", "vackrast/fulast" osv. Målet är att komma så högt upp i så många listor möjligt. Lyckas du kommer du att vara "mest, bäst och vackrast" i allt. Vilket mål!
Varför ser jag aldrig några löpsedlar som skriver "de tjänar minst i din kommun"? Tyvärr skulle folk köpa lösnummer av ren skadeglädje. Men... vad gör man om man läser och ser att ens bästa vän är med på listan, ens egen granne eller någon annan man känner till. De rika får sitt utrymme i media, när vänds uppmärksamheten till de fattiga? Det handlar inte om att lyfta fram misären ytterligare, utan mer om att lyfta fram människor ur misären.
Problemen är stora och vida, och visar sig i alla möjliga former runt omkring i samhället idag. Men alla problem bottnar i det faktum att vi alltför ofta lever först och främst för vårt eget välbefinnande. Och i ett sådant liv blir de bästa, rikaste och vackraste människor som symboliserar det mål vi strävar efter - att komma överst på listan, att stå främst i ledet. Vi är så bra på att slåss för våra egna rättigheter, men desto sämre att lyfta fram våra skyldigheter gentemot varandra. "Att tjäna" kan tolkas på två sätt: att få, eller att ge. Det första alternativet får konsekvensen att ta, det andra leder till att få. Tänk om vi förstod det en aningen mer?
Jag stör mig inte alls något på ordet "tjänar", däremot på ordet "mest". I vårt samhälle idag mäter vi alltings värde utifrån termerna "bäst/sämst", "mest/minst", "vackrast/fulast" osv. Målet är att komma så högt upp i så många listor möjligt. Lyckas du kommer du att vara "mest, bäst och vackrast" i allt. Vilket mål!
Varför ser jag aldrig några löpsedlar som skriver "de tjänar minst i din kommun"? Tyvärr skulle folk köpa lösnummer av ren skadeglädje. Men... vad gör man om man läser och ser att ens bästa vän är med på listan, ens egen granne eller någon annan man känner till. De rika får sitt utrymme i media, när vänds uppmärksamheten till de fattiga? Det handlar inte om att lyfta fram misären ytterligare, utan mer om att lyfta fram människor ur misären.
Problemen är stora och vida, och visar sig i alla möjliga former runt omkring i samhället idag. Men alla problem bottnar i det faktum att vi alltför ofta lever först och främst för vårt eget välbefinnande. Och i ett sådant liv blir de bästa, rikaste och vackraste människor som symboliserar det mål vi strävar efter - att komma överst på listan, att stå främst i ledet. Vi är så bra på att slåss för våra egna rättigheter, men desto sämre att lyfta fram våra skyldigheter gentemot varandra. "Att tjäna" kan tolkas på två sätt: att få, eller att ge. Det första alternativet får konsekvensen att ta, det andra leder till att få. Tänk om vi förstod det en aningen mer?
Matrix
Detta inlägg är helt enkelt ett måste för mig att skriva - eller rättare sagt: att skriva ur mig...
Jag såg filmen Matrix när den kom, då var jag 17 och blev imponerad av actionscenerna. Det innebar att jag satte ett högt betyg på filmen. Nu har jag sett den igen (jag har faktiskt aldrig sett del 2 o 3 i serien). Nu är jag inte lika imponerad längre.
Kanske jag borde se filmen mer noggrann, och trycka paus vid varje scen och fundera på vad som precis skedde - men sådant har jag inte tid med. Min känsla är i alla fall att filmen slår knut på sig själv i sina försök att förklara (eller försvåra) bilden av verkligheten. Jag borde ju gillar filmen med tanke på allt det filosofiska snacket, men ska jag vara ärlig upplevde jag det mesta som filosofiskt dravel.
"Skeden existerar inte, så den böjer sig inte, det är du som böjer dig..." Kom igen, det är en filosofisk lek utan någon mening. Och oraklet som bakar kakor och röker i samma andetag som hon ställer filosofiska frågor som enbart är cirkelresonemang "skulle du välta vasen även om jag inte sagt något..." Nej, jag fixar inte filmen. Den vill för mycket och ådstakommer därigenom alltför lite.
De häftiga actionscenerna finns kvar, men denna gång är de inte pricken över i - utan enbart räddare i nöden.
Kom och tänka på Descartes och hans tes "Jag tänker, därför finns jag".
Jag skulle vilja vända på det hela och säga "Jag finns, därför tänker jag". Min existens är ju en förutsättning för mitt tänkande, det mitt tänkande sedan gör är att ge min existens en medvetenhet om sin existens.
Bara en liten parentes orsakad av tankarna kring Matrix filmen :)
Nu avreser jag snart till Spanien. Bloggen återkommer i och med min egen återkomst till det karga Sverige....
Magnum
Bloggen lever igen!!
Efter vissa problem med att komma in på min egen blogg, har nu allting löst sig. Till er kära läsare: nu behöver ni inte vänta längre - nya inlägg är på gång :)
Jag har just nu fått dille på Magnum. Och då menar jag ABSOLUT INTE glassen, utan bandet som skapat något av det bästa i musikväg. Lyssna bara på dessa låtar om du kan få tag i dom:
When the World Comes Down
Days of No Trust
Different Worlds
The Last Goodbye
I'd Breathe for You
Kingdom of Madness
Changes
The Lights Burned Out
The Spirit
On a Storyteller's Night
Just Like an Arrow
How Far Jerusalem
Ljuv musik för öronen...
Dagens filmtips - 3:10 to Yuma. Se den, mkt bra!
Återkommer med fler inlägg inom en snar framtid...
Efter vissa problem med att komma in på min egen blogg, har nu allting löst sig. Till er kära läsare: nu behöver ni inte vänta längre - nya inlägg är på gång :)
Jag har just nu fått dille på Magnum. Och då menar jag ABSOLUT INTE glassen, utan bandet som skapat något av det bästa i musikväg. Lyssna bara på dessa låtar om du kan få tag i dom:
When the World Comes Down
Days of No Trust
Different Worlds
The Last Goodbye
I'd Breathe for You
Kingdom of Madness
Changes
The Lights Burned Out
The Spirit
On a Storyteller's Night
Just Like an Arrow
How Far Jerusalem
Ljuv musik för öronen...
Dagens filmtips - 3:10 to Yuma. Se den, mkt bra!
Återkommer med fler inlägg inom en snar framtid...
Filmmusik
Jag gillar film, jag gillar också bra filmmusik. Ägnade lite tid åt att lyssna på några trevliga exempel på sådant. Har du tid att lyssna själv så kommer här några bra förslag:
1. Den siste Mohikanen
http://www.youtube.com/watch?v=kB-6I0nD0pY&feature=related
2. Terminator 2 - Judgment Day
http://www.youtube.com/watch?v=6GVlwT5PvEA&feature=related
3. Edward Scissorhands
http://www.youtube.com/watch?v=t0wxMdnF4G8
4. Braveheart
http://www.youtube.com/watch?v=Ifr4aGA2o_A
5. Gladiator
http://www.youtube.com/watch?v=XnPzR1-Dp2c
6. 1492 - Conquest of Paradise
http://www.youtube.com/watch?v=VJdsCm2PV80&feature=related
7. Ett päron till farsa (Tack Isak för att du påminde mig i helgen)
http://www.youtube.com/watch?v=mGV7Zeutirk&feature=related
1. Den siste Mohikanen
http://www.youtube.com/watch?v=kB-6I0nD0pY&feature=related
2. Terminator 2 - Judgment Day
http://www.youtube.com/watch?v=6GVlwT5PvEA&feature=related
3. Edward Scissorhands
http://www.youtube.com/watch?v=t0wxMdnF4G8
4. Braveheart
http://www.youtube.com/watch?v=Ifr4aGA2o_A
5. Gladiator
http://www.youtube.com/watch?v=XnPzR1-Dp2c
6. 1492 - Conquest of Paradise
http://www.youtube.com/watch?v=VJdsCm2PV80&feature=related
7. Ett päron till farsa (Tack Isak för att du påminde mig i helgen)
http://www.youtube.com/watch?v=mGV7Zeutirk&feature=related
Vemdalen, del 1
Jag har gått och blivit det jag alltid hävdar att jag inte blir - nämligen sjuk!
Nåja, att jag aldrig blir sjuk är en rejäl överdrift. Däremot blir jag sällan sjuk, och när jag väl blir det så är det kortvarigt. Nu återstår och se hur pass kortvarigt det blir denna gång? (Men jag känner mig redan bättre...)
Det var ett tag sedan jag bloggade - och det har sina orsaker. Jag har nämligen varit i Vemdalen och åkt skidor, och har helt sonika inte haft tid till att blogga. Men nu tar jag tag i det igen - till alla er läsares stora glädje!
Jag tror jag gillar vintern mer än sommaren - när nu vintern tillåts vara vinter. Att stå på toppen i blåsten och se ner på snöbeklädda granar och ett vitt kuperat landskap är helt enkelt underbart livgivande. Och finns det egentligen något skönare än att ramla handlöst ner i ett 50cm tjockt täcke av pudersnö? Jag tror knappast det.
Vad har nu en vecka i Vemdalen inneburit och gett för insikter?
1. Att utförsåkning blir enbart roligare och roligare för varje gång.
2. Jag har insett att Vemdalen har många roliga skyltar utmed vägarna.
3. Att Vemhån är bland annat årets bygd 2006.
4. Att enligt Nellsons charterresor 2005 så har Vemdalen Sveriges bästa skidskola. (Vilka är Nellson?)
5. Jag slog rekord i antalet vurpor - har aldrig vurpat så mycket som i år.
6. Att läger är toppen.
7. Att bilresor är ganska sega utan bilbingo.
8. Att Nothing Else Matters med Metallica är en suverän låt.
9. Att Varm nyponsoppa slår varm oboy.
10. Att Gud är god.
Jag lär återkomma med lite mer djupa analyser av vad veckan inneburit. Men för tillfället är jag inte kapabel till att ge er några sådana. På återseende!
Nåja, att jag aldrig blir sjuk är en rejäl överdrift. Däremot blir jag sällan sjuk, och när jag väl blir det så är det kortvarigt. Nu återstår och se hur pass kortvarigt det blir denna gång? (Men jag känner mig redan bättre...)
Det var ett tag sedan jag bloggade - och det har sina orsaker. Jag har nämligen varit i Vemdalen och åkt skidor, och har helt sonika inte haft tid till att blogga. Men nu tar jag tag i det igen - till alla er läsares stora glädje!
Jag tror jag gillar vintern mer än sommaren - när nu vintern tillåts vara vinter. Att stå på toppen i blåsten och se ner på snöbeklädda granar och ett vitt kuperat landskap är helt enkelt underbart livgivande. Och finns det egentligen något skönare än att ramla handlöst ner i ett 50cm tjockt täcke av pudersnö? Jag tror knappast det.
Vad har nu en vecka i Vemdalen inneburit och gett för insikter?
1. Att utförsåkning blir enbart roligare och roligare för varje gång.
2. Jag har insett att Vemdalen har många roliga skyltar utmed vägarna.
3. Att Vemhån är bland annat årets bygd 2006.
4. Att enligt Nellsons charterresor 2005 så har Vemdalen Sveriges bästa skidskola. (Vilka är Nellson?)
5. Jag slog rekord i antalet vurpor - har aldrig vurpat så mycket som i år.
6. Att läger är toppen.
7. Att bilresor är ganska sega utan bilbingo.
8. Att Nothing Else Matters med Metallica är en suverän låt.
9. Att Varm nyponsoppa slår varm oboy.
10. Att Gud är god.
Jag lär återkomma med lite mer djupa analyser av vad veckan inneburit. Men för tillfället är jag inte kapabel till att ge er några sådana. På återseende!
Att försöka...
Jag är just nu väldigt fascinerad av G K Chesterton - eller kanske mer korrekt - fascinerad av det han skriver. Han lyckas med enkla medel sätta fingret på det allra mest komplexa i livet som kristen. Jag har hans bok Orthodoxy hemma - fast på engelska, och Chesterton på engelska är inte alltid det enklaste att läsa. Så just nu är jag på jakt efter boken på svenska - någon som har ett tips eller två?
Till exempel detta som Chesterton säger är verkligen tänkvärda ord:
"Hur kan vi göra så att konstnären förblir missnöjd med sina tavlor utan att han blir totalt missnöjd med sin konst? Hur kan vi göra så att en man alltid är otillfredsställd med sitt arbete, ändå alltid tillfredsställd av att arbeta? Hur kan vi försäkra oss om att porträttmålaren kastar ut porträttet genom fönstret i stället för att välja det naturliga och mer mänskliga att kasta ut modellen genom fönstret?"
Framförallt det sistnämda i citatet har jag fastnat för. Ibland är det som om jag hela tiden misslyckas med att leva som kristen, och att alltså försöka efterlikna Kristus. Man skulle kunna - rent Chestertonistiskt - säga att mitt liv som kristen är mina försök att måla av bilden av Kristus så att andra ser den. Men min bild blir ofta mer av en förnedring än en försköning av Kristus - och det beror enbart på mina brister som konstnär, inte på Kristus som modell.
För att försöka måla upp samma problem fast med en egen bild, så skulle jag kunna säga att det liknar mina försök med att skriva. Lite som att skriva ett kärleksbrev: varje gång jag försöker beskriva vad jag känner, gör orden ingen rättvisa till den jag riktar dom emot. Men jag vet att hur många papper jag än måste skrynkla ihop för att återigen börja om, så förändras inte faktumet att jag älskar personen jag försöker skriva till.
Därför, kan jag i stunden av misslyckande med porträttet av Kristus, ändå fortsätta försöka - för det är porträttet jag gör mig av med, inte Kristus.
En uppmuntran till alla er som försöker vara kristna, och försöker tro: att det ibland inte funkar betyder inte att man behöver skrota Kristus, utan snarare göra ett nytt försök - och för varje gång märker man att man har lärt sig något mer. Jag gillar ordet försöka, och jag tycker det passar så bra på vad det innebär med att vara kristen - att försöka.
Undrar hur Chesterton hade uttryckt det?
På tal om något helt annat, det finns ju en annan gigant inom kristet författarskap - C S Lewis. Han och Chesterton hade säkert någon okänd gemensam gen, för dom ägde båda samma humor och samma skärpa i det dom skrev. Lewis har sagt något som verkligen stämmer på mig själv (och kanske på många av oss) angående bön. Detta citat får avsluta nattens blogg, och jag lämnar det okommenterat:
"Jag ber ofta för andra då jag i stället borde göra något för dem. Det är mycket lättare att bedja för en tråkmåns, än att gå och hälsa på honom"
Till exempel detta som Chesterton säger är verkligen tänkvärda ord:
"Hur kan vi göra så att konstnären förblir missnöjd med sina tavlor utan att han blir totalt missnöjd med sin konst? Hur kan vi göra så att en man alltid är otillfredsställd med sitt arbete, ändå alltid tillfredsställd av att arbeta? Hur kan vi försäkra oss om att porträttmålaren kastar ut porträttet genom fönstret i stället för att välja det naturliga och mer mänskliga att kasta ut modellen genom fönstret?"
Framförallt det sistnämda i citatet har jag fastnat för. Ibland är det som om jag hela tiden misslyckas med att leva som kristen, och att alltså försöka efterlikna Kristus. Man skulle kunna - rent Chestertonistiskt - säga att mitt liv som kristen är mina försök att måla av bilden av Kristus så att andra ser den. Men min bild blir ofta mer av en förnedring än en försköning av Kristus - och det beror enbart på mina brister som konstnär, inte på Kristus som modell.
För att försöka måla upp samma problem fast med en egen bild, så skulle jag kunna säga att det liknar mina försök med att skriva. Lite som att skriva ett kärleksbrev: varje gång jag försöker beskriva vad jag känner, gör orden ingen rättvisa till den jag riktar dom emot. Men jag vet att hur många papper jag än måste skrynkla ihop för att återigen börja om, så förändras inte faktumet att jag älskar personen jag försöker skriva till.
Därför, kan jag i stunden av misslyckande med porträttet av Kristus, ändå fortsätta försöka - för det är porträttet jag gör mig av med, inte Kristus.
En uppmuntran till alla er som försöker vara kristna, och försöker tro: att det ibland inte funkar betyder inte att man behöver skrota Kristus, utan snarare göra ett nytt försök - och för varje gång märker man att man har lärt sig något mer. Jag gillar ordet försöka, och jag tycker det passar så bra på vad det innebär med att vara kristen - att försöka.
Undrar hur Chesterton hade uttryckt det?
På tal om något helt annat, det finns ju en annan gigant inom kristet författarskap - C S Lewis. Han och Chesterton hade säkert någon okänd gemensam gen, för dom ägde båda samma humor och samma skärpa i det dom skrev. Lewis har sagt något som verkligen stämmer på mig själv (och kanske på många av oss) angående bön. Detta citat får avsluta nattens blogg, och jag lämnar det okommenterat:
"Jag ber ofta för andra då jag i stället borde göra något för dem. Det är mycket lättare att bedja för en tråkmåns, än att gå och hälsa på honom"
Till minne av Chesterton
Igår hade bloggen minst antal visningar och besök sen starten - ska jag ta det som ett tecken på bristande intresse oss läsarna eller bristande inlägg från bloggaren?
Idag har jag varit ute och njutit av (vår?)solen, och insett att det är inte alla stigar som leder fram. Plötsligt hamnade jag vid ett skraltigt skjul i bakkanten av en tomt, och jag fick vända om och hitta en alternativ väg fram till målet - mitt hem och min förmiddagskaffe.
Sitter och håller på med ett - vad jag kallar det - bokregister. När jag läser hittar jag alltid något värt att läsa igen, därför stryker jag under det. Nu håller jag på och försöker skriva in alla mina understrykningar i en databas, för att enklare hitta citat och tänkvärda stycken i framtiden. Probelemet är att det känns som en evighetssyssla, jag har många böcker på kö.
När jag idag ägnade denna syssla lite dyrbar tid, kom jag över ett citat av G K Chesterton - mannen med en gigantisk hydda, ett stort hjärta och en humor kombinerad med ett otroligt intellekt som saknar motstycke i historien. Hans citat fick mig att börja tänka. Och tankarna förde mig till spänningen mellan tro/förnuft och logik/poesi - något som alltid är aktuellt i mitt liv, både synligt och osynligt, medvetet och omedvetet.
Logikern, med sitt förnuft försöker korsa havet i teorin genom att stå på land och tekniskt "räkna ut" hur. Och med Chestertons egna ord: logikern försöker korsa det oändliga havet - och på så sätt göra det ändligt.
Till skillnad från förnuftet, agerar tron annorlunda. Poeten - som får symbolisera tron - ger sig ut på havet, men inte för att korsa det utan för att segla det. Förnuftet försöker förklara det oförklarliga (göra det oändliga ändligt), poesin - däremot - upplever det som förnuftet studerar.
Därför vill jag äga mer tro än förnuft - för det är den som tror som faktiskt förflyttar sig på havet. Den som inte tror, kommer endast stå och betrakta det från stranden. Sen lever jag som sagt i en spänning mellan tro och förnuft, för det är ju så - att ibland måste jag tillbaka till stranden också, den är ju minst lika härlig att vandra på som havet är att segla på!
Jesus
Jesus identitet har på senare tid blivit en het potatis. Böcker som DaVinci koden och skrifter som Judasevangeliet bland mycket annat har fått allmänheten att samtala om Jesus. Vad är myt och vad är sanning? Vad är förnuftigt att tro och vad är övertro? Nu är det inte vem Jesus är för världen jag funderar på, utan vem han är för oss kristna.
Denne man, som vi tillber och håller för helig, vem är han för oss i praktiken?
Samtliga nytestamentliga brev, förutom Titusbrevet och de tre Johannesbreven, inleds eller avslutas med att säga "Herren, Jesus Kristus" eller "Jesus Kristus, vår Herre". Epitetet Herre verkar varit det den tidiga församlingen främst förknippade Jesus med. Vi däremot betonar oftast Jesus som vår Frälsare, något som gäller fallet med Titusbrevet. Jag vill inte alls försöka skapa någon debatt kring vad som är rätt och fel - vi behöver inte fler antingen eller lägen idag. Men är det inte just pga att Jesus är Herre som han blir vår Frälsare? Och den frälsning vi får ta emot av nåd, ställer inte den oss under hans herravälde? Kolossebrevet säger "Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike" (Kol 1:13)
Jag frågar mig själv: vem är Jesus för mig? Om han är min frälsare, vad innebär det rent praktiskt i min relation till honom? Hur påverkar hans herravälde (jag vet att ordet har en negativ klang) mig?
Jag har ett kors runt min hals som påminner mig om vem som är min Herre, men också som symboliserar min frälsning. Men jag är rädd att det symboliska ofta hamnar före det praktiska.
Så här skriver Brian D McLaren i sin bok, En generös radikalitet:
"Det är sant inte minst när det gäller att kalla Jesus Herre, något som vi kristna gör i stor utsträckning, ofta utan att ha den blekaste aning om vad vi menar. Har han blivit (och jag ryser när jag frågar detta) mindre av vår Herre och mer av vår Maskot?"
Är Jesus mer av en maskot - som stöttar sitt lag (de kristna) och förhoppningsvis får med sig fler i publiken (de icke-kristna)? Och i så fall: varför kallar vi honom Herre?
Att kalla Jesus Herre är en sak, men att leva som om Jesus faktiskt är Herre, är en helt annan sak. Jag känner själv att jag behöver mer ödmjukhet mot han som frälst mig, för frälsningen var inte en enkel gåva för honom att ge mig.
Denne man, som vi tillber och håller för helig, vem är han för oss i praktiken?
Samtliga nytestamentliga brev, förutom Titusbrevet och de tre Johannesbreven, inleds eller avslutas med att säga "Herren, Jesus Kristus" eller "Jesus Kristus, vår Herre". Epitetet Herre verkar varit det den tidiga församlingen främst förknippade Jesus med. Vi däremot betonar oftast Jesus som vår Frälsare, något som gäller fallet med Titusbrevet. Jag vill inte alls försöka skapa någon debatt kring vad som är rätt och fel - vi behöver inte fler antingen eller lägen idag. Men är det inte just pga att Jesus är Herre som han blir vår Frälsare? Och den frälsning vi får ta emot av nåd, ställer inte den oss under hans herravälde? Kolossebrevet säger "Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike" (Kol 1:13)
Jag frågar mig själv: vem är Jesus för mig? Om han är min frälsare, vad innebär det rent praktiskt i min relation till honom? Hur påverkar hans herravälde (jag vet att ordet har en negativ klang) mig?
Jag har ett kors runt min hals som påminner mig om vem som är min Herre, men också som symboliserar min frälsning. Men jag är rädd att det symboliska ofta hamnar före det praktiska.
Så här skriver Brian D McLaren i sin bok, En generös radikalitet:
"Det är sant inte minst när det gäller att kalla Jesus Herre, något som vi kristna gör i stor utsträckning, ofta utan att ha den blekaste aning om vad vi menar. Har han blivit (och jag ryser när jag frågar detta) mindre av vår Herre och mer av vår Maskot?"
Är Jesus mer av en maskot - som stöttar sitt lag (de kristna) och förhoppningsvis får med sig fler i publiken (de icke-kristna)? Och i så fall: varför kallar vi honom Herre?
Att kalla Jesus Herre är en sak, men att leva som om Jesus faktiskt är Herre, är en helt annan sak. Jag känner själv att jag behöver mer ödmjukhet mot han som frälst mig, för frälsningen var inte en enkel gåva för honom att ge mig.
Herre, på samma sätt som du lyssnar på mig, lär mig att lyssna på dig
Och lär mig att trots att ditt ok må vara tungt att ta på mig
Är det inte tungt att bära
Och lär mig att trots att ditt ok må vara tungt att ta på mig
Är det inte tungt att bära
Tjusningen med ord
Idag känner jag inte för att vara alltför seriös. Det finns tider att vara det, och det finns tider att avstå från att vara det. Utan idag tänkte jag helt enkelt ge er en liten inblick i något jag gillar - nämligen engelska ord. Ett ord är som kaffe, man smakar på det och låter sedan tankarna forma något som ger uttryck för dess smak. Det svenska språket är fullt av ord som är en ren njutning att smaka på, till exempel ordet "GNU" som helt enkelt andas ståtlig komik. Andra ord är mindre angenäma att ta i sin mun, som till exempel "BARK" - det ger endast en bitter känsla av ett grådisigt Ryssland. Men även dessa ord behövs. Sen finns det ord som lämnar en helt oförmögen att uttrycka sig, ta bara ordet "BURLESK" - ett ord man inte riktigt vet var man ska göra av, kan man egentligen tillämpa sig utav det utan att dabba sig, kan man verkligen överleva utan att försöka tillämpa det?
Nu var det inte det svenska språket jag vill tala om, utan det engelska. Den finns ord i engelskan som öppnar dörrar för en språklig mystik jag helt enkelt inte klarar mig utan. Ordens innebörd är inte i centrum, utan hur de formar sig i munnen. Här följer några exempel.
JEOPARDIZE - Ordet som fått förgylla flertalet "militär-på-uppdrag" filmer
EXAGGERATE - Man kan helt enkelt överdriva detta ords bryska skönhet
APPROXIMATELY - Ett ord min far lärt mig älska
VEGETABLE - Säg det fort, och du förstår vad jag menar. Lägg till THE BLACK innan, och du hyllar Rowan Atkinson
PROCRASTINATION - Ordet bara flyter fram över tungan, men lämnar förståndet oförstående
FRATERNITY - Man kan inte annat än älska det ord som "Deltagänget" har för evigt helgat
REBUKE - Brutalt med underbart
SUBSTANTIAL - Ett ord som går in under gruppen "vackra ord med svårt uttal"
UNANIMOUS - Vokal/konsonant följt av vokal/konsonant får alltid ett härligt resultat
FLOPPY - Ett ord som verkligen passar sin innebörd
ERRONEOUS - Lämnar efter sig en lång eftersmak av djup och mystik
INSINUATION - Ett enda långt läspande ord
MAHOGANY - Will Ferrell satte det på kartan, ordet som inte bara ger träsmak samtidigt som det är välsmakande
PEDESTRIAN - Var är svenskans motsvarighet till detta ord som ger vandraren en given plats i samhället?
VALETUDINARIAN - En ny bekantskap som ger rysningar
sist men inte minst, ordet som har en given plats på topp 5 listan:
BEVERAGE - Det är så att det läskas i munnen :)
Nu var det inte det svenska språket jag vill tala om, utan det engelska. Den finns ord i engelskan som öppnar dörrar för en språklig mystik jag helt enkelt inte klarar mig utan. Ordens innebörd är inte i centrum, utan hur de formar sig i munnen. Här följer några exempel.
JEOPARDIZE - Ordet som fått förgylla flertalet "militär-på-uppdrag" filmer
EXAGGERATE - Man kan helt enkelt överdriva detta ords bryska skönhet
APPROXIMATELY - Ett ord min far lärt mig älska
VEGETABLE - Säg det fort, och du förstår vad jag menar. Lägg till THE BLACK innan, och du hyllar Rowan Atkinson
PROCRASTINATION - Ordet bara flyter fram över tungan, men lämnar förståndet oförstående
FRATERNITY - Man kan inte annat än älska det ord som "Deltagänget" har för evigt helgat
REBUKE - Brutalt med underbart
SUBSTANTIAL - Ett ord som går in under gruppen "vackra ord med svårt uttal"
UNANIMOUS - Vokal/konsonant följt av vokal/konsonant får alltid ett härligt resultat
FLOPPY - Ett ord som verkligen passar sin innebörd
ERRONEOUS - Lämnar efter sig en lång eftersmak av djup och mystik
INSINUATION - Ett enda långt läspande ord
MAHOGANY - Will Ferrell satte det på kartan, ordet som inte bara ger träsmak samtidigt som det är välsmakande
PEDESTRIAN - Var är svenskans motsvarighet till detta ord som ger vandraren en given plats i samhället?
VALETUDINARIAN - En ny bekantskap som ger rysningar
sist men inte minst, ordet som har en given plats på topp 5 listan:
BEVERAGE - Det är så att det läskas i munnen :)
Att se änglar
Idag nåddes jag av nyheten att den 22 februari har filmen om Morgan Pålsson - Sveriges roligaste och "sämsta" reporter - premiär. Det var bara för mig att gå hem till datorn och leta upp en trailer till filmen. Nu återstår det att se om filmen är sevärd, eller en glömd medelfilm. Det som talar för filmen är det faktum att den handlar om Morgan Pålsson, det som talar emot är att filmen är svensk...
Just nu läser jag boken En generös radikalitet, skriven av Brian D. McLaren - en mycket läsvärd bok, om än en aning "svår". Boken behandlar det faktum att inom kyrkan finns det ofta ett "antingen eller" tänk, antingen är du protestant eller så är du katolik, antingen är du liberal eller så är du konservativ. McLaren försöker med sin bok visa på att kristen tro inte handlar om antingen eller, utan om en mångfald - där alla dessa olika "indelningar" är delar av en helhet. Ingen ska överbetonas, ingen ska förnekas. Mycket tänkvärd och nyttig läsning.
I ett stycke i boken citerar författaren en annan författare, Josef Pieper, och han skriver bland annat så här:
"...allting har och döljer i botten ett tecken på sitt gudomliga ursprung; att den som får en glimt av det "ser" att detta och allting är "gott" bortom all begriplighet; och att han, när han ser detta, är lycklig".
När jag läste detta kom jag och tänka på hur vi ser på varandra - som vänner, fiender eller främlingar. Jag möter ofta ungdomar och vuxna som talar om andra med förklarande ord såsom "idioter". Ibland kanske det är befogat, men oftast märker jag att detta ord kommer från båda hållen. Ser man en människa som en idiot är det nog svårt, om inte omöjligt, att se det gudomliga ursprung människar bär på.
Jag önskar att vi alla kunde mer och mer försöka få se denna glimt av gudomlighet som vi alla har inom oss. Det skulle förändra hela vårt förhållningssätt till varandra, och är det så att vi alltför ofta är olyckliga pga vad andra gör emot oss - stämmer det då inte som Pieper säger, att den som "ser" detta "goda" blir lycklig?
Hur vi ser, avgör också hur vi bemöter. Hur vi ser på en människa, avgör hur vi är emot denne. Ser vi dårar, då vill vi inte ha med dom att göra. Ser vi någonting gott, där bakom allt bråte, då tror jag vi är beredda att mejsla fram det.
Michelangelo, den kände skulptören, sa att han aldrig såg stenblock, utan att han såg en ängel bakom all sten. Ser vi änglar i de människor vi möter?
Just nu läser jag boken En generös radikalitet, skriven av Brian D. McLaren - en mycket läsvärd bok, om än en aning "svår". Boken behandlar det faktum att inom kyrkan finns det ofta ett "antingen eller" tänk, antingen är du protestant eller så är du katolik, antingen är du liberal eller så är du konservativ. McLaren försöker med sin bok visa på att kristen tro inte handlar om antingen eller, utan om en mångfald - där alla dessa olika "indelningar" är delar av en helhet. Ingen ska överbetonas, ingen ska förnekas. Mycket tänkvärd och nyttig läsning.
I ett stycke i boken citerar författaren en annan författare, Josef Pieper, och han skriver bland annat så här:
"...allting har och döljer i botten ett tecken på sitt gudomliga ursprung; att den som får en glimt av det "ser" att detta och allting är "gott" bortom all begriplighet; och att han, när han ser detta, är lycklig".
När jag läste detta kom jag och tänka på hur vi ser på varandra - som vänner, fiender eller främlingar. Jag möter ofta ungdomar och vuxna som talar om andra med förklarande ord såsom "idioter". Ibland kanske det är befogat, men oftast märker jag att detta ord kommer från båda hållen. Ser man en människa som en idiot är det nog svårt, om inte omöjligt, att se det gudomliga ursprung människar bär på.
Jag önskar att vi alla kunde mer och mer försöka få se denna glimt av gudomlighet som vi alla har inom oss. Det skulle förändra hela vårt förhållningssätt till varandra, och är det så att vi alltför ofta är olyckliga pga vad andra gör emot oss - stämmer det då inte som Pieper säger, att den som "ser" detta "goda" blir lycklig?
Hur vi ser, avgör också hur vi bemöter. Hur vi ser på en människa, avgör hur vi är emot denne. Ser vi dårar, då vill vi inte ha med dom att göra. Ser vi någonting gott, där bakom allt bråte, då tror jag vi är beredda att mejsla fram det.
Michelangelo, den kände skulptören, sa att han aldrig såg stenblock, utan att han såg en ängel bakom all sten. Ser vi änglar i de människor vi möter?
Teologi och internationell filosofi
Jag har under de senaste dagarna funderat - lite flyktigt - på ett stycke ifrån min bok Spår, ett stycke som handlar om teologi. Idag sitter jag hemma hos en kompis i hemstaden Norrköping, och han "råkade" ha min bok upplagd på sitt bord. Jag sträckte mig efter den och slog upp nämda stycke och läste, och jag funderade vidare på detta med teologi.
Vad är teologi? Läran om Gud. Det händer titt som tätt att människor frågar om jag inte ska läsa teologi, att utbilda mig ännu mer i det som jag nu har som "fritidssysselsättning". Om nu Gud kan ses som en sysselsättning?Men som jag skriver i min bok - kanske jag redan är teolog? Jag är inte främmande inför möjligheten att läsa teologi, men jag längtar inte efter mer kunskap utan efter mer liv.Gud inbjuder inte mig till att studera honom, utan till att lära känna honom. Intresset för Gud kan få mig till studier, men det är kärleken som får mig att vilja lära känna. Och vad är en teolog utan kärlek?
Jag skriver vidare i min bok: "När jag öppnar mig för teologin, verkar den lära mig att det handlar om att leva. Teologin lyfter min blick bort ifrån orde och till författaren. Det största är inte att läsa en bra dikt - det är att träffa och lära känna den som skrev dikten."
Jag önskar att min teologi (lära om Gud) ska bli synlig i mitt liv, inte i vad jag vet och kan om Gud. Har jag inte missat poängen med teologin om den inte leder mig till ett mer levande liv? Läran om är som sagt underställd relationen till. När jag ber, vill jag inte kunna de rätta fraserna utifrån min kunskap, utan jag vill be ord som kommer utifrån min kärlek till Gud - och min längtan efter Gud.
Hur, Jesus, blir du mer en person att lära känna, än en teori att fundera kring? Hur kan du Gud bli - bildligt talat - en tjej jag inte sitter och endast betraktar, utan går fram till och bjuder upp till dans?För när världen ser mig (och andra kristna) dansa med Gud, vad kan vara mer attraktivt och eftersträvansvärt?
På tal om annat, denna sång har jag fastnat för, otroligt vacker (och en aningen cheesy, so...?)
http://www.youtube.com/watch?v=x7NqB2oJscg
Och detta måste ni bara se, världen kanske roligaste "sketch"? Jag tycker iaf att den är HILARIOUS :D
Vad är teologi? Läran om Gud. Det händer titt som tätt att människor frågar om jag inte ska läsa teologi, att utbilda mig ännu mer i det som jag nu har som "fritidssysselsättning". Om nu Gud kan ses som en sysselsättning?Men som jag skriver i min bok - kanske jag redan är teolog? Jag är inte främmande inför möjligheten att läsa teologi, men jag längtar inte efter mer kunskap utan efter mer liv.Gud inbjuder inte mig till att studera honom, utan till att lära känna honom. Intresset för Gud kan få mig till studier, men det är kärleken som får mig att vilja lära känna. Och vad är en teolog utan kärlek?
Jag skriver vidare i min bok: "När jag öppnar mig för teologin, verkar den lära mig att det handlar om att leva. Teologin lyfter min blick bort ifrån orde och till författaren. Det största är inte att läsa en bra dikt - det är att träffa och lära känna den som skrev dikten."
Jag önskar att min teologi (lära om Gud) ska bli synlig i mitt liv, inte i vad jag vet och kan om Gud. Har jag inte missat poängen med teologin om den inte leder mig till ett mer levande liv? Läran om är som sagt underställd relationen till. När jag ber, vill jag inte kunna de rätta fraserna utifrån min kunskap, utan jag vill be ord som kommer utifrån min kärlek till Gud - och min längtan efter Gud.
Hur, Jesus, blir du mer en person att lära känna, än en teori att fundera kring? Hur kan du Gud bli - bildligt talat - en tjej jag inte sitter och endast betraktar, utan går fram till och bjuder upp till dans?För när världen ser mig (och andra kristna) dansa med Gud, vad kan vara mer attraktivt och eftersträvansvärt?
På tal om annat, denna sång har jag fastnat för, otroligt vacker (och en aningen cheesy, so...?)
http://www.youtube.com/watch?v=x7NqB2oJscg
Och detta måste ni bara se, världen kanske roligaste "sketch"? Jag tycker iaf att den är HILARIOUS :D
En dag på apologetikkursen
Idag föräras denna blogg av en medskribent - min bror Josef!
Vi har idag tillbringat vår tid med fortsättningen av apologetikkursen i Stockholm. Vad innebär en sådan dag?
- Alldeles för lite sömn föranledde dagen
- Många koppar billigt kaffe
- Febrila försök att lista ut vem som är A.K.A.
- Observationer av dolda argument
- Humana humanister?
- Kommunikation ;)
- En Daniel Löwendahl look-alike
- Snöbollskrig (årets första)
- Bra föreläsningar
- Felstavningar i Powerpoint presentationer
- Tidsbegränsade fikapauser (vilket är ett hån mot fikakulturen)
- Begreppet "söt" har förlorat sitt värde, genom ett alltför frekvent användande (ingen nämnd, ingen glömd)
- Praktiserat "Gaffeln"
- Djupa insikter om Jons åsikter om växthuseffekten
- Alexanders hemsydda rosa kalsonger
- Göran
- Tomas desperata ursäkter beträffande hans inskaffande av körkort
- Mina interna radiosändningar
- Jons misshandel av en tablettask
- Häckens kris efter misshandeln
- Pytt i panna med röbetor till lunch
- Citat: "Det var dom plattaste ägg jag någonsin sett!"
Allt som allt en ganska lång dag, där vi helt enkelt underhållt oss genom dom små medlerna. Nu ska jag och Josef få oss en lång skönhetssömn, så att vi är taggade för den avslutande dagen imorgon. Sedan bär det iväg hemåt...
Vi har idag tillbringat vår tid med fortsättningen av apologetikkursen i Stockholm. Vad innebär en sådan dag?
- Alldeles för lite sömn föranledde dagen
- Många koppar billigt kaffe
- Febrila försök att lista ut vem som är A.K.A.
- Observationer av dolda argument
- Humana humanister?
- Kommunikation ;)
- En Daniel Löwendahl look-alike
- Snöbollskrig (årets första)
- Bra föreläsningar
- Felstavningar i Powerpoint presentationer
- Tidsbegränsade fikapauser (vilket är ett hån mot fikakulturen)
- Begreppet "söt" har förlorat sitt värde, genom ett alltför frekvent användande (ingen nämnd, ingen glömd)
- Praktiserat "Gaffeln"
- Djupa insikter om Jons åsikter om växthuseffekten
- Alexanders hemsydda rosa kalsonger
- Göran
- Tomas desperata ursäkter beträffande hans inskaffande av körkort
- Mina interna radiosändningar
- Jons misshandel av en tablettask
- Häckens kris efter misshandeln
- Pytt i panna med röbetor till lunch
- Citat: "Det var dom plattaste ägg jag någonsin sett!"
Allt som allt en ganska lång dag, där vi helt enkelt underhållt oss genom dom små medlerna. Nu ska jag och Josef få oss en lång skönhetssömn, så att vi är taggade för den avslutande dagen imorgon. Sedan bär det iväg hemåt...
